Hej allihopa! Jag är i vecka 19 och i tisdag var vi på vårat första ultraljud, spända och glada. Fick se vår lilla plutt och ett hjärta som slog och de kändes så bra. Hon som utförde ultraljudet hade svårt att se hjärtat ordenligt för bebisen låg så det var svårt att se. Fick gå upp en sväng och gå runt och hosta osv. Kollade igen men samma sak nu.. och hon såg även att det inte såg ut som det skulle med klaffarna, att den låg bredvid varandra istället för omlott? Om jag inte minns fel. Fick komma tillbaka på onsdagen då en doktor skulle få titta. Han såg samma sak. Han förklarar att detta hjärtfel går att operera men att man sätt detta i samband med downs syndrom, även utan downs syndrom också. Så nu fick vi en Remiss till Uppsala akademiska för att dom också ska titta, för dem här som nyss gjort de kan ju ha sätt fel.. Men de känns minst troligt. Doktorn gjorde även ett fostervatten prov för att se om barnet har downs syndrom. Provsvaret tar ca en vecka. Uppsala skulle ringa mig.. Nu då? Nu ligger jag här hemma i soffan och gråter, orkar inte gå och jobba och fattar ingenting. Nu behöver jag få veta om era erfarenhet som ni vill dela med er av? Någon som varit med om samma?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack allihopa för era svar och er omtanke! ❤️ Äntligen har Akademiska ringt och vi har fått 2 tider på måndag, så det blir en heldag men hoppas iallafall man får mer klarhet i allt!
Hej. Ingen erfarenhet men om du vill veta mera om just down syndrom, kontakta Julia Bergman som varit med i unga mammor. Hon har mkt erfarenhet. All lycka till. Och hoppas att detta går bra för er alla ❤️
Hej kära ung mamma Förstår att du måste vara utom dig av oro och tankar om hur framtiden ska bli. När man får ett sånt här osäkert besked är det svårt att hålla sig lugn. Hoppas verkligen ni får fler svar snarast! Tycker verkligen du ska ligga på och ringa. När vår son föddes för fyra år sedan visade det sig vi rutinläkarundersökningen när han var några dar gammal att han hade ett hjärtfel. Det kändes som om hela vår värld rasade samman och som att någon dragit ner en svart rullgardin när vi fick beskedet. Vi var i chock och visste inte var det innebar eller om vi skulle få behålla honom. Jag såg framför mig hur vi skulle få åka in och ut på sjukhus för en massa operationer och att han aldrig skulle kunna motionera utan att bli dålig. Med andra ord, jag tänkte det värsta. MEN det som hände var att det blev täta kontroller i början som sen glesats ut. Det behövdes aldrig någon operation och han har aldrig haft några som helst symtom och varit en pigg och kraftfull kille hela tiden. Han har fel på klaffarna så hjärtfelet finns kvar men han har hittills haft ett helt vanligt liv. Vill bara säga med detta att det inte behöver vara det värsta allvarliga och att allt kan bli bra ändå! Även om bebis skulle ha downs, dom ungarna är ju ljuvliga och ger sin omgivning så mycket kärlek och glädje och är omtyckta av alla. Förstår att det är svårt att försöka att inte dra iväg i tankarna men ville bara säga att det kommer bli bra hur det än blir. Er lille plutt kommer alltid vara er lille älskade plutt. Önskar er all lycka! Många styrkekramar!
Blir så ledsen av att läsa ditt inlägg. Du beskriver alla gravidas värsta mardröm. Och vilket tips, att försöka att inte tänka på det. Hur skulle det gå till?! Hoppas att ni snart får svar på era frågor så att ni kan göra ett genomtänkt beslut hur ni ska gå vidare (om ni anser att det finns alternativ). Massa styrkekramar till er.
Nej ingenting mer än att vi skulle hem och vänta på svar. Dom sa ”försök och inte tänka på det” och ”många tycker det är skönt att jobba för att slippa tänka på det” Jag kan inte gå till jobbet när jag har 200 funderingar och gråten i halsen hela tiden. Och hur fan tänker man inte på en sån här sak? Jag blir galen. Nu när de gått ett dygn så håller jag med om att vi fått alldeles för lite information. Jag vet inte nånting känner jag. Ringer inte akademiska imorgon så ringer jag själv dit. Blir knäpp av att vänta. Har iallafall fått en läkartid på vårdcentralen imorgon för att förhoppningvis få en sjukskrivning.
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Har ingen personlig erfarenhet av detta att dela med mig av. Låter som ni blivit hemskickade med en massa obesvarade frågor. Erbjöds ni ingen kuratorskontakt? Eller någon ni kan kontakta på akademiska? Svårt ta några beslut utan alla faktan. Förstår din oro, tycker det låter galet att du/ni ska behöva bli lämnade ensamma med den oron i väntan på svar.