Hej! Jag har fått höra av de som har slutat amma ganska tidigt att dom har ångrat sig och inte försökt fortsätta även om det har varit jobbigt. Så jag undrar vad är det som gjort att ni har ångrat er? Eller tycker ni att det var ett bra val?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Min dotter är 2 månader och hon har fått ersättning sedan hon föddes. Försökte amma på bb men gick inte. Sen när vi kom hem så kom det så nu ammar jag men delvis minst 3 gånger på dygn får hon ersättning då jag får för mig att hon inte blir mätt. Kan säga dom gångerna min sambo matar henne är en lättnad. Du kan göra vad du vill under den tiden. Ibland känner jag mig "fast" i stolen när jag ammar. Min dotter växer också som bara den så man får gå på sin egen känsla. Gör det som känns bäst för dig.
Tack för att svarar och delar med er. Här lutar det mer och mer mot att bara ge flaska.
För mig har det inte fungerat. Lillen blev aldrig nöjd. Han sög och sög men var ständigt hungrig och gnällig. Vi gav honom ersättning redan på bb, 15 ml men han blev inte nöjd då heller. När Vi Kom hem från bb försökte jag att amma igen men med samma resultat. Då bedömde vi att jag skulle pumpa och se hur mycket jag får ur. Då blev resultatet max 150 ml 2 ggr per dygn. Det räckte alltså aldrig. Vi började ge honom ersättning helt när han var 2 veckor och då åt han 90 ml varannan timme, vilket förklarar orsaken till hans frustration. Han fick i sig varken tillräckligt snabbt eller i den mängd han behövde. Jag ångrar inte att vi gick över till ersättning, för hans skull. Känn efter vad du själv vill och vad barnet och du mår bäst av
För mig ville det bara inte fungera. Mjölken kom aldrig igång, det gjorde sjukt ont varje gång och jag var otroligt stressad över hela processen med amning och pumpning. När min sambo sa ifrån så slutade jag och vi körde enbart flaska vilket var det bästa beslutet för oss. Jag kunde få sova längre då sambon kunde ta vissa nattmatningar. Idag är sonen 2 år och han fick minst lika mycket närhet ändå. Vid ev syskon kommer jag inte bråka något större med amningen, utan gå på flaska direkt om det inte funkar.
Förstår precis vad du menar, min lilla tjej är nu 7 veckor och jag ammar och pumpar ur och ger i flaska. Funderar på att sluta amma helt då det majoriteten av gångerna brukar sluta med att jag blir sur och ledsen för att tjejen börjar böka och skrika mitt i allt. Men vill ju inte ångra mig senare men känner också att det är skit samma vad jag känner sen för det är nu det handlar om att både hon och jag ska må bra. Till problemet hör det även till att jag har så hög mjölkproduktion att jag måste pumpa och/eller amma för att inte få mjölkstockning igen...
Jag slutade när dottern var 2,5 vecka ungefär, och för mig var det ett av min bästa beslut jag tagit.. Jag mådde så dåligt, nog för man har hormoner som flyger runt i kroppen.. Men när man inte kan få i sig mat pga ingen matlust, man vill typ grina hela tiden när hon ville amma, jag kunde inte ta till mig henne. Så bestämde jag mig för att sluta.. Genast blev både jag och dottern gladare, pappan blev glad då han fick vara med mer på matstunderna. Hon är nu 5,5 månad och hon växer så det knakar.. Så att sluta amma var det bästa för mig. Men sen är vi ju alla olika.