Min sambo är egentligen världens bästa och jag älskar honom så otroligt mycket, men senaste månaderna har han varit så trött och ohjälpsam och jag vet inte vad jag ska göra längre. För tillfället är jag både mammaledig och pluggar på distans, detta var vi överens om och han lovade att hjälpa till med bebis och hemmet på kvällar och helger så att jag skulle hinna plugga. När han kommer hem från jobbet gör han dock ingenting, han orkar knappt umgås med sin son. Städa har han inte gjort på flera månader. På tre månader har han bytt max 10 blöjor. Jag städar hela tiden känns det som men det är alltid stökigt - han plockar inte ens undan efter sig. När han har ätit står till och med grönsaker osv framme på bordet i flera dagar eller tills jag ställer in det eller slänger om det blivit dåligt. Han kan inte ens stänga skåpsluckorna efter sig, eller plocka upp smutstvätten som han slängt på golvet. Han gör bokstavligt talat ingenting längre. Jag har pratat med honom så många gånger men får bara höra att han ska skärpa sig, men det har han sagt i flera månader. Jag har haft svårt att somna på nätterna och en period sov jag tre timmar per natt och ville därför få sova ordentligt på helgerna, men antingen har han väckt mig mitt i natten (ibland har jag precis lyckats somna då) för att han inte vill byta bajsblöja eller så får jag ändå gå upp tidigt på morgonen när bebis vaknar. Min sambo tycks inte förstå hur utmattad jag är, att jag inte sover bra och hur mycket tid det tar att ta hand om bebis och städa hela tiden. Jag känner mig bara gnällig och jobbig, och när jag till slut blir trött och ledsen över allting så tycker han att jag är negativ och jobbig och bara bråkar. Jag har börjat känna att det vore enklare att bo ensam med våran son, bara behöva städa efter oss, inte behöva bli besviken över att någon är där men inte hjälper till osv. Men det finns ingen möjlighet att flytta isär (varken praktiskt eller ekonomiskt), och jag vill att vår son ska få bo med oss båda, dessutom vill jag ju egentligen bo med honom. Men just nu undrar jag mest vad han gör här, jag blir frustrerad när jag är utmattad och måste städa eller försöka ta hand om vår son helt själv. Jag förstår inte ens varför han blivit såhär, och jag vet inte vad jag ska göra, känner mig så maktlös men orkar verkligen inte ha det såhär. Någon som varit i samma situation? Eller någon som kan ge ett råd?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Min sambo är lite så också, han byter helst inte bajsblöja vilket irriterar mig något så fruktansvärt+att det oftast jag som får mata han dagtid men på natten går han upp och ger han mat
Det sägs att 10% av männen får förlossningsdepression. Tycker det låter så. Orkeslös, ointresserad och svårt att få nåt gjort. Har du pratat med bvc?
Tack för alla svar! Vill bara säga att jag inte har tänkt göra slut, för trots allt så älskar jag ju honom (även om han inte precis är samma person just nu). Och flytta isär tror jag inte heller är en lösning egentligen, och vi har ju ändå ingen möjlighet att göra det. Det är bara en sån tanke som kommer när man känner sig frustrerad, och ibland får jag för mig att det skulle vara bra för oss. Men det är såklart bättre att hitta orsaken till att han blivit såhär och försöka lösa det. Han är egentligen världens bästa, och han är en jättebra pappa, jag vill bara ha tillbaka den personen han var förut. Han var nästan aldrig arg/sur förut, men nu blir han det flera gånger om dagen, ofta går han och är grinig och någon gång per dag blir han jättearg - och alltid över småsaker. Han har ett hemskt humör när han är trött och nu är han det i princip hela tiden. Jag är ju också utmattad och trött men försöker ändå låta bli att bli grinig, för vår sons skull framför allt och även för hans skull. Så det känns ju onekligen som om någonting är fel. Jag hoppas verkligen på att blodprover kan visa någonting, så att han kan må bra igen och bli sig själv!
Mercedesn - Tråkigt att höra att du har det likadant! :( Jag känner exakt samma sak, han verkar inte alls förstå mig och tycker inte alls att det är så illa som jag påstår. Han håller ju med om att han inte har hjälpt till så mycket och säger att han förstår att jag blir trött och utmattad, men han gör ändå inget för att bättra sig så det känns ju inte direkt som att han faktiskt förstår. Och man tröttnar ju på att försöka förklara också, speciellt när man bara får höra att man gnäller och är negativ, eller inte får någon respons alls vissa gånger. Jag hoppas att jag får veta vad som är fel snart, annars förstår jag inte hur han kan ha blivit såhär. Jag håller tummarna för att det löser sig för er också! Det fungerar ju inte att ha det såhär i längden.
Men åh, känns som jag läser om mig själv (med undantag för plugget). Jag har sagt att jag inte orkar längre och att jag tror att parterapi vore något eftersom att jag upplever att min kille inte förstår mig. Inte fått någon vidare respons ännu... 😔
Förts vill jag ge dig en klapp på axeln som står ut och fixar med allt. Det jag hade gjort om jag var i din situation är följande: Sluta tvätta hans kläder, sluta laga mat till honom och sluta städa upp efter honom och låtsas som om han inte existerade på nån vecka så får du se hur han reagerar. Herregud ni är TVÅ om allt så du ska INTE finna dig i detta! En annan sak som du kan göra är att visa honom det du har skrivit, då kanske det går upp för hon vilken lat och slapp karl han har blivit. Stort lycka till!
Tack för alla svar! Ja, jag har också tänkt att något borde vara fel (någon brist eller liknande) och till slut gick han med på att boka läkartid - efter diverse undanflykter som att det är obehagligt att ta blodprover osv. Han ville dock absolut inte åka tidigare från jobbet någon dag så han kunde ta en tid först om flera veckor (när han har semester). Jag hoppas att de hittar någonting iallafall så att han kan få tillbaka sin energi och orka hjälpa till lite. Annars vet jag inte vad som är fel, eller varför han blivit såhär.
För det första hade jag inte gjort slut pga en sån här grej, jag har också en latoxe till man men jag älskar honom hur mycket som helst iallafall och vill aldrig leva utan honom. Jag tänker snarare att din man kanske mår dåligt, är deprimerad eller har lågt järn tex? Han kanske borde gå och kolla upp varför han är så trött?
Tycker du skall ställa ultimatum. För att plugga är ju också krävande. Man kan inte dra hela lasset själv, sen kan han ju också vara trött efter jobb och så. Men plocka inte undan efter han. Tvätta inte kläderna! Han får hjälpa till helt enkelt.
Det låter verkligen jobbigt. Om man får anta att din sambo egentligen är en omtänksam och kärleksfull person som vill ta hand om sin familj, vilket jag hoppas eftersom du vill vara med honom, så verkar det som att han behöver ett brutalt uppvaknande. Det där beteendet är helt oacceptabelt. Om det är så att du redan försökt prata med honom men att det inte gör någon skillnad så hade jag krävt familjeterapi. Där får du förklara allting och vara tydlig med att detta inte håller. Alla kommuner har erbjuder detta, kostar väldigt lite (Max 200 kr per gång tror jag, beroende på kommun). Jag hoppas att det löser sig!