Hej! Jag har en dotter på 5 månader, hon är så snäll att hon inte säger ifrån när hon sitter hos andra (hunger/sömn). Jag kan läsa av hennes signaler men med tanke på att hon verken gnäller eller skriker så märker inte andra av hennes behov. När jag då säger att jag kan ta henne, vill folk inte lyssna. Pratar om anhöriga, så som pappans familj och vissa av mina. Jag anser att de som inte lyssnar är respektlösa och det är otroligt provocerande! Hur hanterar ni dessa situationer? Det känns knepigt när det är hennes släkt som inte lyssnar medans alla andra gör?!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag antar att jag är lite annorlunda, jag tar gärna förslag och hjälp om det visar sig att det kan hjälpa barnen. Däremot så är min och min mans familj inte på hela tiden, inte massa kommentarer och de respekterar och hjälper till pm jag säger att det tex är dags nu för barnet (äldre eller mindre) att äta. Hade jag haft någon som är väldigt jobbigt hade kag undvikit att träffas.
Ja, det är knappast hjälpsamt! Kan komma en hel del från olika håll och har börjat markera vänligt men bestämt när jag tycker att familj och andra går över grönsen. Om någon börjar debattera om min sons behov brukar jag säga att "jag är hans mamma och jag ser att han är hungrig/trött/behöver komma till mig nu". Sen ger man inget utrymme för något annat, det är bara så. Så klart ska man vara trevlig men det kan man ju vara ändå. Vänlig men bestämd.