Hur gör ni för att inte gå under av oro dem första 12 veckorna under graviditeten? Är i v.6 och oroar mig över att få missfall så jag knappt kan sova om nätterna. Varje gång jag får en flytning är det som att det går en kall kår genom kroppen för att man är så rädd för att det ska vara blod. Hur tänkte/tänker ni för att lugna er själva?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Hej, Tyvärr finns det inget man kan göra om det nu skulle bli missfall. Hur jobbigt det än är (har själv fått missfall) så får man missfall av en anledning, fostret är sjukt eller något är fel vilket gör att kroppen stöter bort det. Tyvärr får väldigt många missfall någon gång i livet. Men jag skulle göra om tidigare person skrivit - gör ett tidigt ultraljud. Det lugnar en mycket! Lycka till :)
boka tidigt ultraljud. Jag har haft 3 missfall och 2 av dom har hänt av sig självt, alltså blödningar osv. Men mitt sista var jag inte beredd på. Jag bokade tidigt ul för att lugna mig men det hade dött i v7 och jag trodde ja var i 10-11. Det enda ja märkte var att jag typ mådde för bra och kände mig för ogravid men viftade bort det eftersom jag ändå inte haft blödningar eller ont. Oron finns alltid men du kan boka ett ul för att bara fårse att allting är okej. Sen är ju ultraljud "dagens situation" men man blir ju alltid lugnaste ifall det ser bra ut. Sen om det hänt något tills nästa UL är det ju ingen som vet... nu låter ja extremt negativ men vill ge tips o råd samt lite av mina erfarenheter.. lycka till ❤
Ja... tyvärr ingår oro i dealen när man bestämmer sig för att skaffa barn. Med barn 1 och 2 var jag inte speciellt orolig, jag tänkte den klassiska "det händer inte mig", vilket jag såklart inte hade nån grund för men det hjälpte mig ändå att tänka så. Sen när vi försökte skaffa barn nr 3 kom ma:t i v 12 som en käftsmäll. Det kunde visst hända mig trots allt... När vi sen blev gravida igen var jag såklart mer orolig, men ändå klart hanterbart, och den graviditeten avlöpte fint. Nu har jag 3 vackra flickor. :) Man får ta en dag i taget och tänka att man ändå inte kan påverka nåt. Händer det värsta så får man ta det då, det blir inte bättre för att man oroar sig.... Lycka till!