Jag blir galen på mig själv. Har plussat och har symptom. Ska göra ett första VUL om två veckor (får det då vi gjort IVF). Jag är så orolig för att något ska vara fel. Mina bröst gör otroligt ont och de senaste två dagarna har jag varit så otroligt trött. Hur har ni andra hanterat starten av graviditeten? Kommer man någonsin kunna slappna av? Jag är så himla orolig för att det inte ska gå vägen, jag har kämpat för att få komma hit. Jag går liksom och tar mig själv på brösten för att känna att jag verkligen har symptom fortfarande. Men nu har jag läst att det inte är någon garanti. Vill bara spola fram tiden fram till mitt ultraljud.