Jag blir galen på mig själv. Har plussat och har symptom. Ska göra ett första VUL om två veckor (får det då vi gjort IVF). Jag är så orolig för att något ska vara fel. Mina bröst gör otroligt ont och de senaste två dagarna har jag varit så otroligt trött. Hur har ni andra hanterat starten av graviditeten? Kommer man någonsin kunna slappna av? Jag är så himla orolig för att det inte ska gå vägen, jag har kämpat för att få komma hit. Jag går liksom och tar mig själv på brösten för att känna att jag verkligen har symptom fortfarande. Men nu har jag läst att det inte är någon garanti. Vill bara spola fram tiden fram till mitt ultraljud.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack snälla! Vad skönt att höra att man inte är ensam
Jag hade väldigt ömma bröst samt att de gjorde ont i början och var sömnig så fort jag satte mig. Jag undvek bh med bygel och lösa tröjor (det kändes bättre för mig). När det gällde tröttheten så passade jag på att sova lite när jag tittade på tv eller bara låg på soffan. Min trötthet gick över vid vecka 11-12 ungefär.
Jag har också gjort IVF och var precis lika orolig! När man har gjort den långa resan och äntligen får ett plus på stickan tyckte jag det var svårt att ta in att det äntligen hade lyckats och konstigt att helt plötsligt inte längre behöva hålla på att räkna dagar, ta sprutor osv. Tyvärr kan man inte göra så mycket annat än att bara vänta och hålla alla tummar och tår! Har du någon partner eller annan som kan stötta dig och peppa? Min man var ett stort stöd för mig och lugnade mig mycket när jag skenade iväg i tankarna. Om du är i vecka 6 är det ju inte lång tid kvar till första ultraljudet heller. Stort lycka till!!
Hej, För min del så tänkte jag framåt i form av etapper, till exempel fram tills kub+ ultraljud i vecka 13, vecka 14-15 när missfallsrisken minskar och vecka 19 vid rul osv. Då blev det mer hanterbart kände jag. 😊 Var så rädd att föda för tidigt, men blev helt åt andra hållet med igångsättning. Hoppas att du och ditt pyre fortsätter att må bra 🥰.
Förstår du är orolig. Men tänk att du väntar en bebis, inte ett missfall. Jag försökte sysselsätta mig så mycket som möjligt efter jobbet för att slippa reflektera. Hade inga graviditetssymptom alls förens magen började visa sig runt vecka 18. Lycka till!
Förstår din oro till 100%. Försök att komma ihåg att du inte på något sätt kan styra vad som händer i din kropp just nu. Lita på din kropp, prata med din barnmorska om oron inte släpper och förklara exakt vad det är du är orolig för. Jag mådde alltid bättre efter mina ultraljud så jag hoppas det släpper för dig sen. Försök vara positiv och försök att inte tänka så mycket (hur svårt det än är!).