Vill bara få skriva av mig och höra från andra hur ni hade känt och tänkt. Jag och min kille har vart tillsammans sen oktober 2019, när vi hade träffats i ungefär 1 vecka (vi hade pratat innan i ca 1,5 månad) så berättade han att hans ex var gravid i v12 (dom hade träffats i ungefär 1,5 månad och sedan avslutat). Där och då tänkte jag inte så mycket på det och hur det kunde påverka oss. Dom började bli osams i samma veva och han fick inte veta en enda sak eller vara med på något under hela graviditeten. I mars började jag inse att han faktiskt skulle bli pappa, och inte till MITT barn. Eftersom jag dessutom jobbar på förlossningen hon skulle förlösas på fick jag ångest att hon skulle komma in när jag jobbade. En vecka efter barnet hade kommit skickade hon att han var här. Dom har ingen kontakt idag och barnet är 3 månader gammalt. Jag mår så otroligt dåligt varje gång jag tänker på att han faktiskt är pappa?? Och inte till mitt barn?? Har även sett barnet på bild och då brast allt för mig, man såg att han var son till min kille och det kändes helt ofattbart att vi skulle kunna hålla som par när jag mår som jag gör pga det. Snälla hjälp mig att berätta hur ni skulle tänkt och resonerat. Jag vet inte om det är jag som överreagerar. Bör tilläggas att jag tagit upp detta med honom vääldigt många gånger och han tycker bara att ”jag inte ska tänka på det” vilket inte är så lätt då jag är en person som överanalyserar och tänker väldigt invecklat på saker. Har testat allt för att inte tänka på det känns det som.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Hej! Jag befinner mig i exakt samma situation nu som du gjorde. Skulle jag kunna få ställa lite frågor till dig ang detta? Det hade varit så skönt att få bolla med någon som befunnit sig i samma sits. Mvh, Sanna
Haannaas; Vad skönt att det blev bra tillslut, känns som jag behöver höra det också. Tror bara att jag tycker det är så otroligt jobbigt för att det är så nytt och så färskt, har tänkt många gånger att det kanske hade vart enklare ifall barnet hade vart några år, som i ditt fall. Jag veet ju att jag inte är ensam om att vara i en sån här situation men det är ändå skönt att höra det från någon också som vart där❤️ Och allmänt bör det tilläggas att mamman vill inte att min kille har kontakt med barnet, så om det nu hade vart så att han ville ha kontakt så skulle det bli en stor grej utav det, bara jag som tycker det är jobbigt att tanken på att han har barn med nån annan är jobbig. Har absolut inge elakt sagt om varken mamman eller sonen, dom är helt fantastiska❤️
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Denna kommentar har tagits bort av dess författare.
Jag fick reda på att min kille hade en 4 år gammal dotter när vi blev tillsammans. Han väntade 6 månader med att berätta pga att det varit komplicerat med mamman samt att vi hade distans. Jag fick panik och blev superledsen... men jag valde att ändå stanna för jag såg hur mycket det plågade honom att han inte hade kontakt med sitt barn och vad allt detta gjort med honom som person. Första gången jag såg honom tillsammans med henne var sjukt jobbigt, för det skapade så mycket känslor i mig. Att se honom med ett barn som såg upp till honom såå mycket, men jag kände även rivalitet på ett sätt jag aldrig upplevt innan. Nästa gång vi träffade henne var jag helt såld. Idag är tjejen 9 år och jag är så fantastiskt glad att jag har en bonusdotter som är helt underbar! Vi väntar vårt första gemensamma barn just nu och jag ser bara fram emot att vårt barn för alltid kommer ha en storasyster❤️
Jag förstår att du kan tycka det är jobbigt. Jag förstår också att många kan tycka att alla har ett förflutet och som partner får man acceptera det. Personligen är det nog kanske inte tanken på att min partner har ett ex som skulle vara problemet utan hur partnern ställer sig till barnet. Du behöver kanske fundera på hur din killes inställning till barnet är och om han skulle kunna ha samma inställning till ett barn mellan er i framtiden. Det är nog ingen dum idé att också fundera över att om din kille vill vara delaktig i barnets liv så kommer även du bli det och är det en framtid du kan tänka dig? Vet inte om det hjälper dig alls. Lycka till!
Alla människor har ett förflutet och det är något man får acceptera tycker jag. Nu har din sambo ett barn med sitt ex. Vad är det att störa sig på egentligen? Han lever sitt liv med dig ändå. Jag tycker att har han barn sen tidigare så ska han ta sitt ansvar, med eller utan dig. Förstår att det kan vara jobbigt med ett ex, min sambo har två barn sen tidigare och det är inte alltid det lättaste. Men vad kan man göra? Acceptera det eller gå vidare.
Måste vara riktigt jobbigt. Åt andra sidan ska du ändå tänka det Va innan dig och inte med dig. Sä de iallafall något bra. Och du får tänka igenom det bra, om Dig i framtiden om han väljer att ha kontakt med sitt barn att det kan påverka dig, att om de väljer att han också ska vara hos er, då blir du som en bonus-mamma. Klarar du det? Vill du det? Osv. Förstår du är fruktansvärt ledsen....
Beundrar dig! Jag tycker att det är superviktigt att han träffar sitt barn. Försök att vara okej med det. Det har ingenting med exet att göra. Att inte bry sig om sitt barn visar bara hur han är som person.
Jag beundrar dig verkligen! Förstår inte hur du klarat det hittills, och tror faktiskt inte att jag hade klarat av det psykiskt, att han är pappa till någon annans barn är något han kommer vara tills han inte lever mer så det är liksom inget som kommer att försvinna. Jag och min man har precis fått en son ihop och bara tanken av hans ex får det att vända sig i magen på mig. Skulle jag få veta att han dessutom var pappa till ett barn till med något ex ... jag hade aldrig klarat av det. Sen är alla människor olika, jag tror säkert de finns de som bryr sig mindre och struntar i vilket. Jag har eg inget råd till dig utan ville ner skriva att jg förstår dig till 100% och du överreagerar inte! Enda rådet jag kan ge dig är att ha en öppen dialog om allt med din kille, så han verkligen förstår hur du känner, du är inte ensam och de är faktiskt hans fel att du mår som du gör. Hoppas de löser sig