Jag njuter verkligen av att vara gravid men jag är emellanåt livrädd för att förlora barnet i magen. Är gravid i vecka 32 och väntar mitt första barn men känner en oro då och då. En stor anledning till min oro är för att två jag är vän med på facebook har förlorat sina barn i år. Båda väntade flickor och jag har själv en flicka i magen. Min brors kompis hade också förlorat en flicka, ca två år tidigare. De är en väldigt aktiv flicka jag har när jag vilar eller inte gör något allt för ansträngande. Jag har precis flyttat och stressat samt lyft en del saker men inte allt för tunga saker. Har fortfarande saker att packa upp och har inte vilat så mycket. Så varje gång jag lägger mig ner på kvällen eller eftermiddagen så blir jag orolig när barnet inte rör sig. Känner av barnet då och då även när jag håller med med uppackning men då är de oftast bara någon rörelse eller så. När jag har varit hos barnmorskan så har de alltid sett bra ut, hjärtljudet är som de ska. Har även varit inne på förlossningen när jag var runt vecka 22-23 för jag kände att barnet inte rörde sig som jag var van vid. Allt var bra med bebisen och rörelserna kände jag av på kvällen när jag kom hem igen. Bebisen hade då bytt rörelsemönster. Någon som känner/har känt samma oro som mig? vill verkligen att allt ska gå bra med min bebis.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag förstår din oro, jag var lika dan men jag tror att du måste försöka " släppa" det för när bebisen är ute är det nya oros moment.jag oroade mig hela graviditeten och första fem månaderna sjukligt mycket.lågvaken hela nätter, köpte andningslarm osv. Och till slut bröt jag i hop, huvudet började snurra som jag var påverkad av något och kroppen sa i från av ren utmattning. Man kommer alltid vara orolig för sitt barn. Det är inte vanligt att bebisen dör i magen eller utav psd. Och har du massa människor i närheten som varit med om det är ju risken att du råkar ut för det ännu mindre. Försök att njuta av ditt lilla liv i magen :)
min första dotter rörde aldrig på sig. verkligrn aldrig. åkte in o ut många gånger för att göra ctg men alltid var det bra. min andra som jag är gravid med nu är ganska aktiv. men rädslan finns där jag försöker att inte tänka på det så mycket. jag har en bekant till mig också som förlorade sin son dagen han skulle födas. jag tror att om det händer så har man inte kunnat förändrs det göra något åt det. utan det var meningen att de skulle bli så hur hemskt det än låter..
Hej :) jag förstår din oro de e ganska normalt att man oroar sig så :) med min första graviditet så va jag jätte orolig jag gick till sjukhuset och kollade upp mig ungefär 1 gång i veckan. väldigt överdriven va jag och då såg allt oxå bra ut varje gång dom kollade. Om dom ser att allt är okej så e de nog ingen fara de e klart att e du orolig och känner att din bebis inte rör sig som den ska ska du kolla upp dig men de e nog ingen fara :)
jag väntar min andrs och den oron släpper aldrig tror jag oavsett om det är första eller fjärde barnet.. man får försöka att inte lägga för mycket energi och fokus på det