Jag är 32 år idag, och har inte körkort. Jag gick teorikursen och övningskörde lite med min pappa när jag var 16 år, dvs ett tag sen.. :p Nu har vi nyligen flyttat från en storstad till en mindre stad och min man är på mig att jag måste skaffa körkort. Han var "vänlig" nog att beställa körkortsboken till mig också... MEN när jag tänker på att övningsköra och tillslut köra i trafiken knyter det sig i magen. Det känns helt övermäktigt hur "lilla jag" ska kunna framföra ett stort fordon mitt i trafiken och hur snabbt det kan gå åt helvete. Jag har aldrig hört någon annan som känner så här, är jag helt ensam?? Kanske var dumt att vänta så här länge med att ta körkort, nu vet man mer om vad som kan hända och mer står på spel (tex mina två barn...) Nån som har tips på hur man kommer över detta? Tacksam för alla svar!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag var över 30 när jag tog körkort. Saknade det inte direkt men sambon tjatade. Var livrädd för att köra. Först la vi åtskilliga timmar på att krypköra på tomma parkeringar och liknande då jag kände mig någorlunda bekväm med att hantera bilen. Sen tog jag mååånga lektioner på bilskola. Var nära att ge upp många gånger men samtidigt hade jag lagt ut så mycket pengar att det kändes surt att inte få något för det. Bilskollärarna insåg att jag egentligen kunde köa men var feg så de var jättebra på att peppa mitt självförtroende. Körde upp tre gånger innan jag klarade det. Körde ju som en kratta på uppkörningen eftersom jag var så nervös. Idag är jag sååå glad att jag har mitt körkort, Speciellt sedan jag fick barn.
Jag är rädd precis som dig, som trafikläraren kommenterade här så vart växlandet en väldigt stress moment så jag bestämde mig för att ta automat. Vi körde ute i trafiken igår på kvällen så att det var lite mindre bilar jag är fortfarande rädd men det känns mycket bättre att ha tagit bort manuellt växlandet, det känns bra att veta att när jag behöver bromsa då bromsar jag bara. Jag behöver lixom inte tänka på kopplingen så himmela mycket
EmmaFr: tack för ditt svar! Du har det yrke min mamma i hela mitt liv har sagt är det sista yrke hon skulle vilja ha. ;) Men jag antar att det är roligt att se folks utveckling och när de lyckas! :))
precis, det blir ett stressmoment. Jag kan växla så det är inte problemet. Men om jag tar för automat och kommer in i det under några månaders tid så kan jag validera upp det sen när jag är tryggare är tanken.
Jag är trafiklärare och kan säga att jag har mött många som är i din sits, att de är rädda för att köra bil. Mitt tips är att gå till en trafikskola och prata med dem. Trafikskolebilar är även utrustade med dubbelkommando så man kan bromsa istället för den som sitter bakom ratten. På svaret om du ska ta manuell eller automat beror på vilka behov du har. Behöver du körkortet för jobbets skull så ta manuell, om du "bara" ska skjutsa barnen och ta dig till affären så räcker ett automatkort. En del har kommenterat varför inte ta manuell på en gång, jo, för många blir växlingen ett stressmoment och är man då rädd att köra i trafiken tar man bort ett moment så man kan koncentrera sig på vad som händer. MEN alla kan lära sig köra manuellt växlad bil, en del behöver bara öva lite mer :)
Plumpan; det trodde jag inte om dig, trodde du körde som en liten biltjuv på vägarna. ;)) ballongvisp; vad pepp jag blev av din historia! Tack för att du delade med dig och grattis till körkortet! Grymt jobbat!
Du är inte ensam om att känna så, jag gick handledarutbildning för 3år sen, innan dess var jag inskriven på körskolan men bangade på att faktist ta lektioner. Övningskörde lite smått ute på industriområden och stora tomma områden med mitt ex. Sen gick vi skilda vägar efter 12år och jag vart helt plötsligt utan bil, ensam kvar med tre barn. Det vart tungt med allt! Bor i en liten håla i Jämtland så det är långt åt alla håll.. Efter att ha kämpat på med jobb,ungar och skilsmässa så bara bestämde jag mig. Satte ett datum, 3mån bort, då skulle ja vara klar. Jag köpte en bil, den kostar ju pengar, så jag ville använda den så fort som möjligt, inte bara ha den ståendes. Varenda lediga stund mellan jobb och bussen hem så var jag på körskolan. Jag körde appen med frågor överallt. Klarade teorin och uppkörning på första försöket, tog prick 2,5månad. Har ett helt nytt liv nu, det har förenklat min vardag så otroligtmycket! Är 29, haft körkortet i snart 4månader. Du klarar det bara du vill tillräckligt mycket! Sätt upp några mål för dig själv, typ då ska jag ha kört min första lektion, de datumet ska jag vara klar. Då ska jag göra en resa på egen hand.. punkta upp en lista som du kan ha som morot. (Eller köp en bil haha) Jag hade lovat barnen att vi skulle hitta på allt möjligt när jag var klar så vi kunde komma hemifrån och leva lite. De var grymma på att heja på mig. Helt ofattbart fortfarande vissa dagar att jag har körkort, blir så glad av att se min egen köpta bil på uppfarten!
fiasson; trodde det var mitt eget inlägg jag läste när jag läste ditt. Haha. Låter som våra historier är identiska. Önskar dig lycka till med körandet! Angående automat eller växellåda: jag skulle aldrig ta för bara automat, jag vill kunna köra alla bilar om jag väl får det förbenade körkortet.
Jag tänker lite som Norrlänning. Tar man för manuellt på en gång så behöver man inte lära sig nåt nytt, tar man däremot enbart för automat så måste man ju lära sig hela växlandet senare ändå.
Jag har exakt samma problem. Nyss fyllt 30 och tycker det är hemskt. Jag behöver verkligen körkort då tanken är att flytta ut på landet. Två små barn också. Min man vill verkligen att jag tar tag i det och han vill slippa vara den som alltid kör. Men jag tycker det är läskigt. Körde med pappa som 16åring och det gick egentligen bra.. Men det var jobbigt. En dag tog det bara stopp. Jag hoppas dock satsa nu i höst. Tänkte börja med att bara ta för automatare så blir det kanske lättare, den kunde jag validera upp till manuellt kring tusenlappen senare.
Glömde skriva, men anledningen till att jag avbröt när jag var 16 år var för att jag AVSKYDDE det, var lika rädd varje gång.