Hej alla! Har en fruktansvärd rädsla som jag försöker få bukt med. Har vart med om mycket traumatiska händelser under mitt liv som jag tror hänger ihop med rädslor för att bli gravid och förlossning. Gick till en auramottagning för att försöka få hjälp men de avfärdade mig då jag inte var gravid. Jag är så pass rädd att jag inte vågar bli gravid och vet inte vart jag ska vända mig för att få hjälp. 🙁 Har även vart i kontakt med barnmorska och psykolog men de gör inget förs man är gravid. Är livrädd för smärta under förlossningen att jag ej ska klara av den, svimma, tappa kontrollen osv. Så rädd att jag överväger tanken på att skaffa barn.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
jag var väldigt rädd, alltså grät igenom min första graviditet då jag var så rädd för förlossningen, men gick till aurora mottagningen och vi fick prata med kurator som var specialist på dessa känslor. under förlossningen med första barnet fick jag väldigt god omhändertagande och alla lyssnade på det man hade skrivit i sitt förlossningsbrev, de följde det till punkt och pricka... jag hade skrivit om min rädsla och att jag inte ville ha något annat än lustgas osv.. blev en väldigt fin förlossning och nu har vi tre underbara barn och tre underbara förlossningar bakom oss som jag minns med stor glädje trots att det gör ont men den smärtan är något positivt och det har också hjälpt att gå på profylaxkurserna under graviditeten med min man för att få den där längtan till förlossningen och även att få verktyg att ta till när förlossningen är på gång. nu längtar jag efter fjärde barn.
Haha! Ja klämma sönder handen på mannen 😅
*jag tvingade min man att LOVA att han skulle hjälpa mig under förlossningen, menade jag. Vilket han också gjorde i och med att jag fick klämma sönder hans hand (fattar inte att han inte fick frakturer i handen...haha)
Jag vet inte alls hur det fungerar i verkligheten med detta, men jag tänker att du kanske kan "kompromissa" med din framtida barnmorska om att hon skriver in i journalen att du får komma in i tid så du kan få adekvat smärtlindring i ett tidigt skede. Om de nu inte vill gå med på ett planerat snitt menar jag. Borde ju innebära mindre jobb för de kan jag tycka, men som sagt så vet jag inte... Jag önskar dig stort lycka till och den mamma som inte varit nervös över förlossningen finns nog inte, men man kan ju vara mer eller mindre orolig. Jag ska inte sitta och påstå att jag har haft ångest, men med mitt första barn hade jag lite "svaga ögonblick" på slutet när jag grät och tvingade min man att hjälpa mig under förlossningen. Den förlossningen gick skitbra, men det gjorde ont och jag hanterade det genom att skrika som en gris. Med tvåan kände jag ett sånt starkt sug efter revanch och födde henne med minimalt skrik precis på sluttampen. Båda födda med "enbart" lustgas. Jag önskar dig ett stort lycka till, och betänk att även många som haft mardrömsförlossningar väljer att gå igenom det igen, så det är helt klart värt 5-15 timmars smärta för att få älska en skrikande, bajsande, ätande liten varelse som blir placerad på din mage.
Tack för ditt stöd. 😊
Tack för att du delade med dig av eran historia. Ska försöka prata med min partner och få han att förstå min rädsla. Känner mig rätt ensam med mina känslor, det är tufft. Ska absolut låna boken och läsa.
Tack för ditt tips! Ska låna boken och läsa på. Blir jättepeppad av att höra era historier. Tänker att så många klarar av det, gäller bara att försöka hitta modet och hoppa. 🙁
Tack för din fina berättelse. Känner mig lite lugnare av att det är fler som känner som jag. Hoppas att få hjälp väl när man står där. Om man nu skulle vara så rädd att inte kunna föda vaginalt är jag livrädd att bli nekad snitt. Otroligt jobbigt när man längtar efter barn men rädslan är så enorm. Skönt att veta att jag inte är ensam. 🙁
Jag var oxå jätte rädd innan jag blev gravid. Var rädd för smärtan och att jag trodde att jag skulle gå sönder. När jag blev gravid så tänkte jag hur sjutton ska jag klara det här? Vad har jag gjort? Meb i ungefär 10e veckan bestämde jag mig att det här kommer gå så bra och att miljarder kvinnor har klarat detta innan mig och det ska jag oxå göra. Jag tänkte att vi kvinnor är skapta för detta. Jag läste på så mycket jag kunde om graviditet och förlossning men valde att inte läsa om otrevliga förlossningar för det var inte en sådan jag ville ha. Men det är viktigt att veta vad som kan hända. Min förlossning gick jätte bra lillkillen är 6 månader. Barnmorskorna på BB lotsar en genom förlossningen och det viktigaste är att lyssna på vad dem säger. Du kommer klara det här fint! Kram på dig
Har en vän som, liksom du, hade svår rädsla/ångest över förlossningen. Tyvärr är det som du redan vet inget dom gör något åt förrän du är gravid. Men precis som Konradmagnusson skrev så släppte hennes rädsla i samma sekund som dom åkte till förlossningen båda gångerna. Istället tog adrenalinet över och hon blev sjuk peppad. Men läs den boken, finns att låna på biblioteken också om du inte vill köpa. Men prata med nära och bekanta och få dom att förstå att du behöver ha stöd, gärna med någon som fått barn nyligen och be dom kanske berätta om deras förlossning, utan att nämna något om smärta eller rädsla. Jag fick själv barn för ett halvår sedan och som en bekant till mig sa som fick 2 veckor innan. Att födda barn är en häftig känsla och upplevelse. Skulle du, när du ändock är gravid, känna att du inte vill gå igenom en normal förlossning så ligg på från dag ett om att du vill ha ett planerat snitt. Ju tidigare du propsar på det, desto större chans är det att du får igenom det.
Hej ! Min sambo hade väldigt jobbigt med just Detta också! Myk rädsla å om saker ska gå fel å hur ont de gör osv. Myk ångest å tankar. Jag som hennes partner försöker att vi prata myk om de dagligen och försökte leta något positivt i de jobbiga tankarna osv... Finns en bok att köpa också som heter " föda utan räddsla " ge den en chans ! En vecka innan vår dotter kom som är 3 veckor i skrivande stund. Så släppte typ all hennes räddsla å gick över till att hon ville ha de gjort ! Ont gör de ! Men som ja fått de beskrivit av henne är öppnings fasen de värsta ! Och då finns de epidral att få. Sen när det är dags att krysta faller det sig normalt att få hjälpa till och smärtan försvinner :) Fråga henne 1 timme efter förlossningen om hon kunde tänkas göra de igen och hon sa lätt ! Så gräv inte ner dig ! Möt din rädsla och prata myk om det så Fixar du det !!!
Hej. Låter jobbigt hur du har det. Jag va också rädd innan, inte för samma som dig, men åndå rädd så det skapade ångest. Jag tycker inte du ska låta din rädsla hindra dig från att skaffa barn om du verkligen vill. Det är värt all ångest och smärta. Självklart kommer en förlossning att göra ont, men det är helt individuellt hur det känns. För mig var det inte alls så jobbigt som jag hade föreställt mig. Personalen på förlossningen är proffs på att guida och stötta, så de kan hjälpa till mycket. Det är lätt hänt att de dåliga historiern får mer utrymme än alla gånger det går bra. andelen förlossningar som går bra är betydligt fler.
Tack för ditt fina svar. Känns lättande att känna att det är fler som känt/känner som jag. 😊 Har gått i KBT i 2 år och det har hjälpt en del men rädslan återstår Barn har jag velat ha sen jag var 25 år gammal men har inte vågat ta steget. Har hört så många hemska historier om förlossningar, hur det känns som kroppen slits i bitar osv att jag är rädd att inte klara smärtan.
Eftersom du vill få bukt med din rädsla förmodar jag att du ändå vill ha barn? Annars är det ju faktiskt inget krav att alla måste skaffa barn 😊 Jag var också väldigt rädd för att bli gravid och bli förälder. Har alltid sagt att jag inte vill ha barn. Men när jag träffa min man kom ändå en känsla av att vilja ha en familj. Vi tog ett gemensamt beslut att skaffa barn efter 5 år tillsammans men jag fick ändå panik när det väl hände. Hade mycket ångest under graviditeten. Var rädd för att vara gravid och se magen växa och känna nåt röra sig därinne, men när det väl hände tyckte jag enbart det var mysigt och jag var jättestolt över min mage. Samma sak med förlossningen - var jätterädd inför den men när det väl var dags gick det som en dans. Min största rädsla var dock föräldraskapet och allt som skulle förändras. Nu är min son snart 4 veckor och jag är förvånad över hur naturligt det mesta känns. Kan inte minnas hur det kändes innan han kom och det är ändå så nyligen 😄 Om du vill ha barn är det kanske bara att ta steget, det finns så mycket hjälp att få längst vägen ❤️
Nån form av KBT hade väl varit bra? Man brukar kunna få några besök för en liten summa via vc. Hoppas du övervinner rädslan och får hjälp.
Har du gått i terapi för att bearbeta det du har varit med om? Kanske kan de hjälpa dig med dina rädslor, du kan ju ta kontakt med vårdcentral för att få en samtalskontakt