Hej, Är gravid i v.14 och har sedan v.6 och framåt mått som en påse skit ungefär. Mår illa konstant, kan knappt äta, kan knappt lämna huset och sover i princip hela tiden pga det. Som toppen av allt blev jag dessutom av med jobbet, så spenderar i princip all tid hemma själv och mår dåligt. Får grymt stöd av min man när han är hemma, men känner mig så otroligt ensam. Hör knappt av mina vänner och blir dessutom inte bjuden på saker längre… allt detta gör så att jag bara är ledsen och nedstämd hela tiden, vilket också gör att jag inte är taggad på barnet alls. Det ger mig i princip bara ångest. Ver ju att jag kommer älska barnet när det är här, men just nu känns det bara skit och ensamt - vill inte heller prata om min man om den känslan då han är så taggad. Någon som känt samma och har några tips? Känner mig så otacksam och värdelös :(
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack snälla alla för kommentarerna :) Var hos BM i veckan men de kan ju inte göra något heller för att hjälpa. Slutade med att jag bröt ihop totalt på besöket haha, men så är det. Får väl hoppas på att det vänder snart
Hej, För de flesta är det ungefär nu, eller inom några veckor, som det vänder med illamåendet i alla fall. Då brukar också orken återvända och det ger ju en liten boost i humöret ofta. Om du inte upplever att det blir bättre finns hjälp att få, kanske medicinskt, men BM ska även kunna erbjuda samtalsstöd för dina tankar. För jag förstår att det är många saker som sammanföll i första trimestern som håller dig nere. Det är också FULLT normalt att inte gilla att vara gravid. Det har inget att göra med din kärlek till barnet i magen eller din förmåga att bli en bra förälder - sånt hänger inte ihop även om det kan kännas så! Var inte rädd för att vara ärlig med hur du mår även för din sambo, han ska ju vara ditt närmaste stöd. Kan ni prata konstruktivt om dina känslor och hur du mår så kan han också stötta dig på bästa sätt. Men som sagt, fråga BM om du kan få prata med någon. Att hata resan betyder inte att man hatar resultatet, och DITT välmående är faktiskt minst lika viktigt som barnets, och definitivt mer värt än risken att din din mans pepp skulle minska - det är ett ganska osannolikt scenario tror jag :)
Hej. Gick det bra hos BM idag? Fick du någon hjälp med ditt illamående? Önskar dig lycka till och låt dig inte avskräckas från framtida graviditet. Det är en kort stund (som verkar lång) men man får en evighetspresent i slutet och det är värt det :) O de inte ens säkert att det blir så nästa graviditet. Så de är synd att inte välja ett nästa barn pga det (om ni nu senare kommer vilja det även om de svårt att tänka sig det nu hehe). Jag har haft så två graviditeter nu men jag tröstade mig själv med att det finns mkt värre. Läste om en kvinna en gång som hade sån fruktansvärd klåda, hade FULL kropp av kli-sår hon hade fått under graviditeten, hon såg ut som ett monster. Men allt är individuellt o man har olika höga trösklar för smärta o annat. Som sagt, lycka till 😊
Tack för svar! Ska kolla det med BM, ska dit imon och då ska inte mannen med så känns skönt att kunna vara 110% ärlig då också. Skönt också att höra att man inte är ensam - känns som alla älskar att vara gravida och gillar man det inte är man orimlig typ. Man är ju inte taggad på att göra detta igen så att säga hahaha…. :(
Du är inte otacksam eller värdelös. Du är inte ensam! Jag avskydde att vara gravid. Jag verkligen H A T A D E det! Hade ont konstant, det var jobbigt att gå de sista 2.5 månaderna (före det var jag väldigt förskonad och var väldigt rörlig) kunde knappt sova på nätterna från vecka 20 för höfterna gjorde så jävla ont hur jag än låg… behövde kissa konstant och orkade inte med någonting mot slutet. Gick knappt ut sista månaden innan dottern kom för det var så jobbigt att röra på sig. Älskar min dotter men hatar att vara gravid och det är ärligt talat ingen jag vill göra om. Faktiskt. Har förvisso bara varit gravid en endaste gång i mitt 30-åriga liv. Men är ganska säker på att jag vill aldrig göra om det….
Hej. Jag är just nu gravid i v 30 snart och mådde samma men jag grät dessutom dagligen o hade ingen ork till NÅT förutom sonen som är ett denna månaden. Det visade sig att jag hade lågt värde av hormoner i sköldkörteln o gav alla symtom som nedstämdhet, illamående, trötthet, olust till sex o annat m.m... det var ungefär i vecka 12-14 som jag fick veta det. Min Min barnmorska sa att det idag tas på alla gravida i vecka 12 men dubbelkolla m din barnmorska. Jag mår MYCKET bättre nu med medicineringen. Sen kan man må så dåligt ändå utan att det är något men jag har haft illamående i båda graviditeter o vet hur mycket det kan påverka både fysiskt o psykiskt. Mest psykiskt faktiskt. Du kanske behöver nåt starkare på recept för illamåendet, de finns ju Lergigan comp som ska va bra. Men bolla lite med din BM så hoppas jag att de löser sig för dig. :)