Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, har varit så himla mycket att jag blir tokig. Jag har sådana problem med min svärmor att jag verkligen inte har någon energi kvar. Jag är bara arg hela tiden. Mest pga henne. Samtidigt går detta ut över mitt och killens förhållande. Vi bråkar mest om hans mamma. Iallafall : Vi flyttade in i våran bostadsrätt 17 dagar innan bf förra året. Och självklart gav killen extranyckeln till sin mamma för hon ville flytta in våra saker så vi slapp. Saker som min kille samlat på sig men även saker som vi köpt och förvarat hos hans mormor och morfar. Hon ställde och gjorde allting som hon ville ha det, fastän jag sa att det löser jag själv, trots att jag var höggravid. När vi satt och åt en kväll bara 3-4 veckor efter bf, så såg hon oss genom fönstret, men tog våran lånade nyckel och bara låste upp och gick in som hon behaga. (Ni kan nog tänka er hur förbannad jag var.) När våran dotter föddes var hon hos oss nästintill varje dag och ibland 2 gånger om dagen i ca 5 månader. Hon har en uppsättning med barngrindar flaskor mat blöjor kläder och ja allt. Sen våran sulky så att hon kan gå ut och gå med våran dotter när hon väl passar henne. För att visa upp sig, och det ser man klart och tydligt. Hon blev ledsen på mig när hon inte fick som hon ville med en egen bilbarnstol. Men jag vill verkligen inte att hon ska åka iväg med mitt barn. Usch, bara tanken.. Och det har irriterat mig när hon använt en egen bärsele och vaggat mitt barn. Jag har pratat med andra om min situation och de har mest sagt "vad är det för fel på den människan? Vad håller hon på med?" Typ. Många säger att jag fått jackpotten på svärmorsmardrömmen. Går inte att prata med henne heller, ska ske på hennes villkor vad man pratar om. Annars pratar man inte alls. Nutid så blir hon ledsen när hon inte får träffa min dotter på en veckas tid. Helst ska det vara varje dag som när sambon var pappaledig. Till råge på allt så har hon börjat lägga sig i allting med dagis. Vilka tider hon ska gå vart hon ska gå, vem hon får som pedagog. Jag är så fruktansvärt trött på denna kvinnan, även om hon säkert vill väl så kväver hon mig sakta men säkert. Vi har bott i denna bostadsrätten i lite över ett år nu. Jag ville flytta ut redan efter en månad. Och nu vantrivs jag här. (Glömde tillägga att hon bor några hus bort.) Jag vet inte riktigt vad jag ska ta till, sambon orkar inte bry sig. Sagt att hans mamma har extrema kontrollbehov. Jag åker bort härifrån varje dag enbart för att slippa träffa på denna människa. Tyvärr finns ju mobiltelefonen... Behöver tips, råd, hjälp, ALLT! Vett inte vad jag ska ta mig till längre. Mvh en mamma som aldrig får vara ifred.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Tack för tips och råd. Nyckeln är hemma 😁 Ang. Våran relation innan bebis så hade vi ingen, träffade henne 2 gånger innan jag blev gravid. Tror killen pratat med henne också för har inte sett henne på över en vecka 😇😇 Känner mig gladare, och energin börjar komma tillbaka 🤗🤗 Är så tacksam över era svar, känns som att en sten har försvunnit. Åh tack alla ❤
Jag har väl haft tur helt enkelt med min svärmor, vi bor i hennes föräldrahem och hon kommer hit och hämtar mat ur deras stora frys, grönsaker och potatis bl. a. men när jag blev gravid med första så pratade jag en hel del med min man om att jag inte ville ha henne springande in i köket varje gång hon kom hit efter att barnet var fött. Det var något hon accepterade utan problem. Numera så är det väldigt skönt att hon har en så bra relation till sina barnbarn att de kan vara hos henne en dag i veckan och trivs super. Jag tycker absolut att du ska sätta ner foten och säga ifrån. Om hon kväver dig nu så kommer det att skada hennes relation med sitt barnbarn senare. Man kan inte undgå att visa såna känslor utan att barnen förstår det. Ta tillbaka extranyckeln, om hon har ett så stort kontrollbehov så får hon kontrollera något annat. Om hon dessutom bor så nära er så tycker jag absolut inte hon ska ha nyckel, det finns telefon så man kan ringa. Hoppas att det löser sig på ett eller annat sätt, för så här kan du ju inte ha det.
Om inte sambon bryr sig så kan du väl kolla med honom om han har något emot om du bryr dig? Om han tar illa upp eller nått då det ändå trots allt är hans mamma.. skulle han säga nej så kan du väl börja med att ta tillbaka er hemnyckel, sen tala om för henne hur du känner
Hur var er relation innan bebben kom? Känns som det är lite av en kulturkrock mellan familjer, i min sambos familj är man också väldigt mycket med varandra och kommer o går lite som man vill medan min inte är så vilket jag har fått prata mycket med min sambo om så vi båda kan känna oss bekväma. Om du inte hade en bra relation med svärmor innan så är det dags att ta sambon i örat ordentligt och göra upp riktlinjer som han får ta med sin mamma annars får du göra det själv med henne. Det är du som bestämmer när och hur hon ska träffa ditt barn, ta tillbaka extranyckeln om hon inte kan förstå att man måste ringa innan man kommer.
Tycker att du får försöka prata med henne och lägga korten på bordet. Om inte annat får din sambo riva i. Ni måste kunna få egen tid bara ni i er lilla familj. Ang att hon vill passa osv, hon är som alla andra. Vill stola visa upp att hon är farmor/mormor. Men självklart finns de gränser och de måste hon förstå. Så mitt råd är att ni måste försöka få henne att inse. Lycka till.