Min mamma särbehandlar barnbarnen så att det är äckligt.. för att göra en lång historia kort min mamma pratar inte med varken mej eller min man. Efter en fjantig incident som hände i september förra året.. Hon har alltså inte pratat med oss sedan dess. Allt för vi inte ville ha leksaker som va 20 år gamla.. Vi har erbjudit henne att träffas och prata men hon vill inte. Vi har smsat henne flera gånger o hon svarar aldrig på smsen.. Hir som helst jag har en stor pojk på 8 år som jag har med en annan o han har alltid varit min mammas gullegris. Men hon firade inte min mellersta pojk när han fyllde år nu i början på året. jo ett kort fick han. Medans 8 åringen fick ett kort med 100 kronor och presenter. Sen flyttade stora pojken till sin pappa och han träffar ju sin mormor oftare nu. Och så fick jag veta nu när jag pratade med pojken igår att han fått både påskkort o peng av sin mormor medans våra 2 små pojkar inte fått ett skit.. jag blir så arg på henne!! Min pappa och min bror säger ju inte i från till henne heller.. och jag kommer inte krypa till korset denna gången o be om ursäkt.. det har jag gjort miljoner gånger bara för hon "alltid har rätt". Snälla hjälp mej jag orkar inte ha det såhär.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
O detta med syskon o särbehandling känner jag oxå igen. Har en bror som är 9 år yngre han är alltså 17 nu o han har både bilar o epatraktorer o dyl. Hans intresse.. mitt intresse i hans ålder va dans o det kostade lite över 1000 kr per termin men fick bara gå en kurs.. Så aah vet precis o morsan ifrågasätter alltid om man köper något ha har du köpt nytt nu igen!? Fast det kan vara köpt på blocket..
Ush ja det låter som att du är i precis samma situation som jag.. Min 4e pojk kom nu i förrgår.. Har inte ens berättat om grav eller fl för mina föräldrar.. Så dom har fått ett barnbarn till som dom inte vet om:(
Usch hade blivit galen.. speciellt när det är så nära i familjen och du har god kontakt med resten. Tycker dock att resterade familj borde se vad som pågår och sätta ner foten. Och USCH vad skärande för dig ivarsdotter ☝🏼 hade blivit så ledsen, tur du har andra i din närhet som bryr sig mer 🌸
Hej! När jag berättade för min mamma att jag var gravid var hennes svar "jaha?". Det är mitt första barn och jag hade hoppas på bättre respons från henne då min syster har 3 barn där hon har betalat barnvagnar, mat, gett dyrare presenter till både min syrra (SOM ÄR ÄLDRE ÄN MIG) och lillebror. Men nu skiter hon i mig, jag ska bara ta det. Hon har alltid favoriserat min lillebror - han är sladderbarn medans jag hamnade i skyundan och nu hamnar även barnbarnet där.. På barnets andra sida (farmor/farfar/faster och kusiner) ser alla fram emot att träffa vår bebis och det känns som om de reagerade mer rätt på graviditeten. Jag har jobb, flyttat hemifrån och allting, men tydligen kan jag aldrig bli behandlad som annat än skit så jag förstår dig!
Nej en mormor har inte rätt att träffa sina barnbarn men dina barn har väl rätt att hälsa på om d vill? Jag kommer svikit inte överens med min svärmor och ogillar henne som pesten men håller käften och träffar henne ändå så mitt barn kan få umgås med sin farrmor.
Har inte läst alla kommentarerna för jag blir så arg! Behandla henne som luft och umgås med din pappa o bror, åk o hälsa på dom men låt bli att prata med henne, passa på när hon är ute eller bjud ut dom andra så får hon känna hur det känns att bli särbehandlad Men börja med att skriva ett sms och förklara så hon vet om det
Hej ! Blir så ledsen av att läsa om din situation. Jag förstår att du vill skita i allt och det är nog mest för att det gör så ont. Men Mamma är alltid Mamma och henne vill man inte förlora över nåt som från början inte va så allvarlig. Jag skulle vilja skriva nåt till henne också , men nu bli det bara till dig . Jag ber dig ha tålamod och försöka hålla kontakten för familjen skull , Hon straffar dig genom att inte vilja engagera sig i dina barn, jag tror att hon egentligen inte tycker mindre om dom utan att dom får ryka med i ditt och din mans straff. Du beskriver din pappa som snäll och god , han måste också ta ansvar och prata med henne så hon skärper sig ! Han drabbas ju också , om din mormor finns så skulle hon också få lägga sig i , Jag skulle åka hem till henne själv och prata med henne. Jag skulle säga att jag är ledsen över att vi inte har någon kontakt , och att du och din familj saknar henne, Livet är för kort och bättre att va den som tog steget än den som lät bli, Vill hon inte så är det hennes förlust och hon som kommer ångra sig och ha ångest över detta . Du kommer alltid kunna tänka att jag gjort allt jag kunnat och hon ville inte. Stor kram
Bryt kontakten och låt inte henne träffa dina barn, kanske hon lär sig en läxa då!!
Denna situation är inte rolig att vara i men jag tror det bästa du kan göra är att sluta fred. Annars kan andra relationer påverkas som egentligen inte har något att göra med bråket. Det är ju tråkigt om dina barn skulle få en sämre relation med din pappa tillexempel. Du kanske inte heller behöver be om ursäkt så specifikt. Om du inte känner att du gjorde något fel så kan du säga något i still med: Förlåt att jag sårade dina känslor, jag saknar dig mamma, kan vi inte göra något speciellt tillsammans? Då visar du att du inte ångrar det du tycker men att du inte mår bra över att hon blev ledsen typ! Kan iaf känns väldigt jobbigt men jag hade nog gjort det iaf, för mina barns skull.
Jag har oxå övervägt att bara totalskita i henne men hon bor tsm med min pappa och min bror på 17 år.. Och jag älskar min pappa o jag hatar att han hamnar emellan här.. känns som att det kanske hade varit lättare att skita i henne om hon bodde själv va singel yeah you name it.. det är så tufft att hon bara skiter i de små pojkarna.. inte en ända gång har hon frågat om hon får ha tex 2 åringen en natt.. inte en ända gång på 2 år.. jag är ju oxå gravid med bebis igen nu i v 27 och hon är en av anledningarna till att vi inte vill berätta för någon om bebis.. många ggr har det slagit mej att jag bara ska skriva ett sms till henne o bara säga vad jag tycker.. frågan är bara om hon kommer läsa det eller ens bry sej..
Jag håller nog med föregående. Om det inte går att prata om saken med henne så är det nog dags att kapa kontakten. Har själv erfarenhet av en svärmor som är omöjlig att prata och lösa saker med. Hon har alltid rätt enligt henne, alltid jag som behövt förlåta när vi varit osams. När jag blev gravid så började det urarta. Hon tyckte att hon hade något att bestämma i vissa saker som inte angår henne. När vår son kom så började pikarna och var bara allmänt otrevlig. Aldrig gjort henne något under min och min mans 11år tillsammans förutom att säga ifrån när det blivit för mycket. Jag valde att säga upp kontakten med henne och hon får heller inte träffa vår son pga. olika anledningar, självklart har jag min man på min sida. Att träffa sina barnbarn är inte en rättighet, det är ett previlegium. Kan man inte betee sig så förlorar man den!
Kanske är läge att bryta kontakten och inte låta henne träffa dina barn. Men förklara för henne precis varför hon inte får och hur hennes beteende får dig att må. Sen kan man ju alltid hoppas att det går att fixa relationen igen. Men du behöver en paus från all stress som sådana fjantiga småbråk skapar hela tiden.