Denna veckan ska vi tillbaka till läkaren efter rul där vi fick reda på att bebisen nästan inte har nått fostervatten och är för liten för graviditeten.. alltså sjukt dåliga odds. Känns helt sjukt att behöva ta beslutet att ta bort bebisen nu men hoppet känns ute. Någon som vart med om sen abort? Får man hjälp fort och hur har hjälpen sett ut efter? Så mycket frågor just nu.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Åh vad långdraget och jobbigt för er. Hoppas det blir snabba besked hädanefter så ni kan landa i allt snart. Ta hand om varandra🤍
Var hos läkaren idag och tog prov på moderkakan, på fredag ska vi tillbaka igen och disskutera om det är värt att fortsätta ta prover.. ingen förbättring på fostervattnet på en vecka så oddsen är fortfarande väldigt låga att det går att fortsätta. Känns i alla fall skönt att få svar på eventuella kromosom fel och ärftlighet och hoppas på att slippa vänta med att försöka igen.. Fint du skrev om din nya graviditet, känner samma att hoppet är inte ute om att få ett friskt barn. Hoppas på all lycka till er och att du får en fin graviditet!!
Det är verkligen mycket lättare att veta att man inte är ensam, det är så mycket som kan gå snett i en graviditet och ändå vet man knappt någonting. Ja väntan är fruktansvärd. Det var som att livet sattes på paus men man förväntades jobba, umgås och leva som vanligt. Jag är fortfarande inte mig själv och det har gått 7 månader. Låt alla känslor ta sin tid, det är mycket för psyket att gå igenom. Jag är gravid igen. Så fort vi fick beskedet att det inte var ärftligt ville vi börja försöka. Vi har inga barn sen tidigare och för mig har det inte riktigt varit att jag har sörjt ett barn, utan en graviditet och en massa förväntningar. Så det var inte svårt beslut att försöka igen, vi vill bara ha barn. Men så hade jag ju också fått 4 månader att bara sörja och tänka under väntetiden. På något konstigt sätt överlever man de dagar man bara ligger och skriker rakt ut. Det suger. Riktigt hårt. Men det blir mirakulöst nog hanterbart.
Alla tankar till er 🤍 men Tack så mycket att du svara och berättade, det är på nått konstigt sätt lättare att man inte är den ända vilket jag förstår men så få som pratar om det. skönt att det gick så fort för er, det är en av mina rädslor nu om det är som vi befarar att behöva vänta igen… förstod att du kanske är gravid igen? Eller om du fått barn efter, hur har du tatt dig igenom?? Känns som en omöjlighet just nu. Ska kolla gruppen, tack!!
Mitt hjärta verkligen brister för er när jag läser det här. Jag har gjort en sen abort av medicinska skäl i vecka 20. För oss hade vi ultraljudet på en tisdag, träffade kurator på onsdagen där vi pratade och skrev på papper. På fredagar tar de beslut om sen abort i mitt län så då fick vi okej och samma dag fick jag ett piller som avslutar graviditeten, alltså gör så att bebisen dör. På söndagen fick vi komma in och jag födde ut barnet. Så ändå ganska fort tycker jag, skönt att inte behöva vänta flera veckor. Men det kanske är olika i olika län. Vi fick självklart sjukintyg på sjukskrivning både jag och min man. Jag jobbade sedan 75% i några veckor efter heltidssjukskrivningen, där hjälpte vårdcentralen mig. Kuratorn hade vi kunnat gå till hur ofta vi ville men kände större tröst i att prata med varandra och mina föräldrar. Något som var oerhört jobbigt var väntan på svar från obduktionen på barnet. Det skulle ge oss svar på om det var ärftligt och isåfall skulle vi få hjälp med IVF i kommande graviditeter. Jag vill tipsa om gruppen ”TFMR - pink elephants” på Facebook, den är till för mammor som gjort abort av medicinska skäl (termination for medical reasons).