Mitt barn är snart 11 månader. Hon kan inte krypa/masa (ligger hon på mage puttar hon sig bakåt), hon kan inte ställa sig upp mot möbler, inte heller sätta sig från liggande. Hon säger ”mamma” men inte på beställning och verkar inte heller förstå innebörden av det. Hon kan inte säga något annat ord. Hon kollar intensivt på mig när jag pratar men kan inte klappa händerna, vinka, ge mig en leksak, ställa två klossar på varandra och dylikt när jag försöker lära henne saker. Hon har sen start varit ett lugnt barn, sovit hela nätter sen hon var två månader, äter jättebra och varit väldigt nöjd och extremt iakttagande. De senaste två månaderna har jag dock märkt att hon är frustrerad och vill stå/gå genom att hålla mina händer mest hela dagarna. Jag vet att barn utvecklas olika men jag börjar bli orolig eftersom hon varken utvecklats i tal eller motorik. Hon satt dock stadigt vid 7-8 månader och utvecklade pincettgrepp vid 9 månader. Är det någon som har erfarenhet om detta? Finns det fler såna barn? Jag vill ju bara veta att allt är okej med henne!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Om du oroar dig så tycker jag att du skall kontakta BVC. Det finns självklart många barn som bara är sena i utvecklingen. Men ibland finns det en bakomliggande orsak och då kan de behöva en stöttande hand i sin utveckling. Vår son var sen i utvecklingen och det visade sig att han har en mild CP-skada - vilket vi misstänkt från födsel då han fick allvarlig syrebrist under förlossningen. Han är idag som vilken 3 åring som helst, bara att han har lite svårare att gå längre sträckor. Så oroar du dig, prata med BVC och se om du kan få en remiss till habiliteringen för uppföljning? Förhoppningsvis är de inget, men om de skulle vara det så kan det ändå bli hur bra som helst! ❤️
Vi är i liknande situation med vår dotter som snart blir ett år. Jag kan verkligen känna igen mig i känslan av att något är fel, eller att man som förälder har gjort fel, men det är inte så! Läkaren på vår 10-månkontroll sa att vår dotter är "för nöjd" och att "alla barn vill upp och stå från sex månader"... Du ska se att vi oroar oss i onödan. Själv försöker jag nu att fokusera på det hon kan istället för det hon inte kan., och bara ha kul med henne utan krav på att hon måste lära sig.
Min första, en pojke, var också sen med att krypa och gå. Han tog riktiga kryp när han var 11 månader och när han var runt 20 månader kunde han gå hjälpligt. Talet var väldigt sent trots att vi har läst väldigt myket och pratat med honom. Sommaren innan han fyllde 3 år så började det lossna. Min minsta tjej, som är knappt 2,5 år pratar väldigt mycket och kan snart börja springa. Hon är iofs nr 3 av barnen.
Var inte orolig vännen! Kände exakt som du men de kommer mär man minst anar! Min dotter är också ”sen” med allt , de är olika! Me hon började gå när hon var 13 mån. Nu är hon 20 mån pratar LITE ibland och ibland ingenting. Oftast ord som ”oj” ”wow” ”mama” och ”iiiij” mest är de nu haha! Mem de kommer väl mer o mer sen :) Försök o inte stressa upp dig eller jämföra med andra! :)
Tack snälla för svar. Känns bättre när man vet att hon inte är ensam. Alla barn i vår närhet i liknande ålder har lärt sig allt så snabbt. Därav blir jag både orolig och kritiserar mig själv. Men det kommer väl 😊
Hej, min yngsta kändes väääääldigt sen. Nu minns jag inte exakt när han lärde sig olika grejer. Men lärde sig stå runt 1, och gå först vid 1,5. På 1,5 års kontrollen kunde han BARA säga mamma och namnet på några av babblarna. Och tyckte inte heller mamma var namnet på mig utan mer utropet för att få uppmärksamhet. BVC var inte oroliga trots att han hade noll intresse av att vare sig prata eller röra sig dock. Helt plötsligt lossnade det och det kom några fler ord, och samma med gången. Man blir så ivrig när andra barn verkar kunna så mycket. Men så länge inte BVC höjer på ögonbrynen tycker jag inte du ska oroa dig