Jag skäms så, för hur jag känner…. Jag vet inte hur jag ska hantera vad jag känner. Jag har försökt jobba bort det men de går inte! Min sons pappa dumpade mig för snart 1 år sen, sonen var då 8 månader. Han gick och skaffa en ny tjej trots att han satt dyrt och heligt och sa att han inte skulle ha en ny relation på länge för det var anledningen bland annat att han gjorde slut, det var för han behövde sitt space! Har älskat denna idiot enda sedan dess! Usch. Iaf… Till vår gemensamma son, han har inte vart nån super pappa under året som gått men nu de senaste 2 mån har han kommit på att han ska fokusera på sonen, och jag är glad för det samtidigt som jag känner en jobbig känsla, att han och hans nya tjej ska ta över sonen. Det är jag som tagit hand om honom ända sen han kom till världen även under vår relation, jag gjorde allt, skötte allt. Tog hand om hnm medans han var ute och levde livet och nu vill han börja ta hand om sonen, han träffar hnm 1-2 ggr i veckan, men han ska bara göra det hemma hos mig men idag skulle han ta hnm till leos lekland och det tar emot så men jag vet inte varför, jag vet inte varför jag känner såhär för ja vill ju att de ska ha kontakt men samtidigt känner jag efter hur jag sett hur han vart så är jag också rädd att han tillslut när han tröttnat att han sviker sonen. Värt att nämna är att han också ska byta stad detta året och kommer då att träffa sonen varannan vecka för han vill priotera sin karriär tsm med sin tjej. Så rörligt, hur ska jag tackla könslorna, hur ska jag bemöta det nya intiativet
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag har varit i liknande situation. Min sons pappa lämnade mig i slutet av graviditeten. Efter födseln kom han på attbhan ville vara delaktig men på sonens 1 års dag berättade han att han flyttat 40 mil bort helgen innan. Idag är sonen 17 år och träffar sin pappa 3-4 ggr om året fast de bor i samma stad. Mitt råd är att försöka dela på avundsjukan och oron. Pappan väljer ju sig själv före sonen och kommer missa vardagslivet. Jag skulle vara glad över det som sker just nu för sonen och ta besvikelsen när den kommer. Ja er son kommer bli besviken på sin pappa men han kommer också lära sig att hos dig finner han trygget och styrka för att kunna bearbeta sina känslor.Aldrig aldrig aldrig prata illa om pappan framför sonen oavsett ålder på sonen. Han kommer inse hur allt står till när han blir äldre. Det blir visst långt det här. Vill du skriva så finns jag på Instagram hillevi_britta och det vi pratar om stannar hos mig.
Jobbig situation med en sådan röv till pappa! Även om jag inte alls varit i din situation förstår jag absolut. Inte konstigt alls, både ren avundsjuka och sen såklart oro kring pappans beteende. Kom ihåg att du inte kan påverka pappans beteende och ansvarar inte för det utan kan bara finnas där för din son. Gällande avundsjukan är det bara att stå ut med det. Men var snäll mot dig själv och att det är normalt att känna så. Kommer ju från kärleken till din son.