Hej! Har en dotter på 5 mån som inget annat vill än att somna vid bröstet eller intill mig i vår säng, hon somnar bara ibland i sin egen säng, annars så skriker hon och gråter i flera timmar tills man tar henne nära sig i vår säng. (Trots tröst och vaggning) Jag började med det beteendet för att det är väldigt mysigt att ha henne nära mig och vi sov båda två hela natten. Borde jag avvänja henne? Eller kan jag ha henne hos mig ett tag till? Hur är era erfarenheter? Kommer det att bli svårare att avvänja om man väntar?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Vi var först väldigt principfasta och försökte få bebis att sova i egen säng. Många oroliga nätter med lite sömn så till slut ”gav vi upp” och bebis sover som en stock bredvid oss i sängen. Tänker att det får ge sig när det väl är dags. Så länge ni tycker att det ok och mysigt så tycker jag att man ska försöka njuta av tiden. Det kommer en tid när de knappt vill veta av en och absolut inte vill klängas så passa på..... :) Jag vill också tipsa om Fb gruppen Gravid och Bebissnack. Här möts blivande och nyblivna mammor för att peppa varandra, ge tips och råd om livet som mamma. Hoppas vi ses där :) https://www.facebook.com/groups/2369998583236857/?ref=share
Min äldsta pojke ville ha närhet hela dagrna men sen sov han väldigt bra i egen säng från 2 månaders ålder. Fick eget rum när han var 2 år. Mellantjejen sov med mig och hade mig som stor napp och snutte nätterna igenom ända tills hon skulle bli storasyster, då flyttade jag till en soffa de två sista månader pga av svårigheter att vända mig i sängen och sen ville jag inte amma längre. Hon sov kvar med pappa i våran säng. När lillasyster blivit född fortsatte vi att sova så tills hon var ca året och då fick tjejerna egna madrasser och mamma sov på en madrass mellan dem. Det fungerade bra och nu när hon snart är 3 år så sover hon de flesta nätter utan mamma. Så jag tycker du gör helt rätt, bara man är ok med arrangemanget.
Ja det låter logiskt när man tänker på alla svar man fått, har börjat slappna av mer och mysa med mitt lilla mirakel :)
Låter mysigt! Ja jag ska verkligen ta vara på tiden
Min son har sovit i egen säng sedan födsel, men nu på senaste när han sovit oroligt har jag tagit upp honom bredvid mig de värsta timmarna (efter 02). Är också förstagångsmamma och tänkte åh, är det dumt att göra så. Men vad sjutton, kan ju knappast vara så att bara för att han sover bredvid mig nu kommer han behöva det resten av livet 😂 Så mycket regler överallt, så länge bebisen får sin trygghet och mamma lite sömn... ☺🙏🏻
Kunde inte ha skrivit bättre än Ullan där :-) min pojke sov me bröstet till 19 månader. Min pojke från 19 månader fortfarande idag 2,5 år sover tsm med mig där vi ligger framför varandra och pratar och somnar. Mysigt. Som sakt passar på alla år de går och ha dem Sä nära. :)
Det låter betryggande :) Jag är förstagångs-mamma och blir lätt så himla nervös att man gör fel :/ Har några personer i min närhet som gärna ser att jag börjar vänja henne vid vissa saker, "därav sova själv". Men i min magkänsla så känns det fel när man tydligt ser att hon inte finner trygghet i det
Nej det skär i hjärtat när hon blir ledsen :/ så det känns bra att man inte är själv med detta :)
Om ni båda sover gott på det viset så fortsätt med det! Kan bli lite trött på att bebisar ska drillas till att bli så himla ”självständiga” och klara att sova själv, helst till och med i eget rum från födseln i princip. Det är bara vi i väst som gör så, pga vi strävar mot självständighet och oberoende. Bebisar är tvärtom helt beroende av sina anknytningspersoner som ser till deras behov. Några bebisar trivs allra bäst i egen säng och eget rum, vilket är toppen såklart, det viktiga är att se till barnets behov! Jag tror att det kommer en tid när ditt barn inte behöver ligga nära dig längre och kommer självmant att flytta till egen säng. Har inte hört någon tonåring tex som fortfarande sover tätt intill föräldrarna, annat än vid sjukdom/kris då såklart. Vill man vänja tidigare så kan man såklart göra det, men just nu har du ju en liten bebis som behöver sova nära intill dig.
Bebis visar ju tydligt vad hon behöver, du gör helt rätt som följer henne. Skulle aldrig låta bebis gråta. Min 2-åring somnar fortfarande bara med bröstet för det är det hon vill och behöver.
Tack för svar :) Känns bättre att veta att det är normalt :)
Såklart är det ok att en femånadersbebis somnar med sin förälder! Så länge ni mår bra av det tycker jag du ska ha din bebis nära dig så mycket du orkar! Det är det mest naturliga för en sån liten och inte behöver du tänka på om det blir svårt att avvänja med det senare, det är väl snarare tvärtom isf. Att om ditt barn får erfarenheten att föräldern alltid finns nära tillhands och känner sig trygg med det är det ju större chans att hon såsmåningom ska bli trygg nog att också kunna somna själv. Så låt henne vara nära dig med gott samvete, det mår hon bara bra av! ❤️