Hej! Lång text men behöver lite råd. Jag är en riktig people-pleaser som har svårt att sätta gränser. Jag och min sambo fick barn i juli och vi stannade bara en natt på BB (vilket funkade för mig, fick dock strul med amningen sen). Efter BB skulle vi åka hem och vila (tänkte jag) men fick då reda på att ca 12 personer väntade på oss hemma hos mina svärföräldrar. Jag hade dock inte ens duschat efter förlossningen så vi fick skynda oss hem så jag fick duscha och sen till svärföräldrarna så alla fick se lillen. Det gick bra men dagen efter väntade alla på oss igen för att svärföräldrarna skulle bjuda på mat och alla ville träffa och hålla bebisen så jag kände mig tvingad att åka dit eftersom alla väntade på oss. Samma sak blev det den tredje dagen men få var även släkt från andra städer inbjudna. Jag som ville och trodde att jag skulle få vila efter förlossningen fick istället sitta bland massa människor som höll i min bebis, fick inte ens amma ifred eller byta blöja utan att folk var överallt och kommenterade. Vi hade även besök två dagar efter dessa då min sambos syster från en annan stad ville se bebisen (och då kom svärföräldrarna igen). Vi hade även besök av min familj men kortare stunder. Min sambo ville sedan till svärföräldrarna igen efter någon dag men då bröt jag ihop. Min sambo tyckte jag var löjlig. I efterhand har jag läst massor om hur andra mammor fått vara ifred med sina bebisar och om baby blues mm och insett att jag var normal som ville gå in på toaletten och gråta flera gånger hos svärföräldrarna. Jag känner mig i efterhand utmattad och inte respekterad för min första tid som mamma, när alla la sig i hur jag skötte min son fick jag förklara och försvara mig innan jag ens fått tid att lära känna min bebis och jag har nu blivit deprimerad. Är jag löjlig som ältar den första tiden? Att vi inte fick vara ifred? Bvc säger att det är lång kötid till psykolog..
Stressad efter förlossning
14 svar