Vet inte alls hur jag ska göra eller ta vägen! Min svärmor passera alla mina gränser. Jag vet inte vad jag ska göra längre eller hur jag ska kunna vara i hennes närvaro? Jag ska skriva lite exempel på situationer som uppstått oss emellan. Min svärmor och svärfar är separerade sen många år tbx, Ändå prata hon gärna skit om honom. Vi bor i olika städer och väljer vi att komma hem till vår hemstad och bor hos svärfar (vilket vi alltid gör för han bor centralt och det är alltid enkelt o avslappnat) Så ska hon alltid skuldbelägga min sambo, - Varför sover ni inte här? Det känns som om jag bara är en fika rast alltid o så vidare är saker hon säger. När vi väl valde att hänga med till deras husvagn för mysa när jag var gravid så ville dem inte ens ha nån mat som vi hade köpt! De bjöd över sina camping polare istället helt misslyckat. Sedan när vi väntade vår dotter så sa hon att hon att hon ville vara med på förlossningen var på jag fick säga nej mer än 1 gång! När hon väl släppt att få vara med på förlossningen kom geni idén att hon tyckte hon skulle bo hos oss de 2 första veckorna när bebis fötts, för att underlätta för oss. Okej förstår hon menar väl men jag ville bara få komma hem vara vår familj så sa nej. Varpå hon fortsatte tjata om detta. Tillslut förstod hon att detta inte kommer ske. Väl inne på förlossningen skriver hon ett sms till min sambo om hur min mamma (som är död) redan träffat vår dotter och omfamnat henne i min mage... Det kanske var menat som en god sak men för mig var det en riktig över tramp. Jag har inte idag kontakt med min pappa tyvärr då han sagt att det är mitt fel att min mor vore död, försökt kräva mig på pengar o blandat in rätten o allt där till. Han har även inte sagt grattis när jag blev gravid eller när vår dotter föddes. Han lever med en kvinna idag som är schizofren som har gått på min lilla syster med våld. Hela min graviditet och första tid som mamma har varit otroligt tuff och jag är väldigt ledsen över att verken ha min mamma eller pappa i bilden. Detta har min sambo talat med sin mor om fullt förståeligt att han behöver rensa luften med nån. Men sen tar hon sig friheten att fråga mig saker om grejer jag aldrig berättat eller bett om att prata om. Hon respektera inte mina gränser alls och sambon ser de inte lika starkt som jag så bli konflikter här hemma när hans mamma kommer på tal om besöka! eller att vi måste sova där nån gång. Min sambo vill dessutom att jag alltid ska vara hemma om de kmr på besök eller om vi åker på besök. Vet inte var jag ska ta vägen hon knäcker mig.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag lider verkligen med dig. Min svärmor trycker ofta på alla mina knappar och går ofta över mina gränser. Enligt min erfarenhet så är kommunikation det allra bästa. Vad jag förstår så har du försökt att prata med dem om detta men det känns inte som att du nått ända fram till dem. Min sambo blir ofta arg på mig när jag säger saker om hans mamma. Men när vi fick barn tillsammans så kände jag bara att nej nu orkar jag inte trippa på tå för hans mamma längre för att hon ska vara nöjd samtidigt som jag är den som går och mår dåligt. Så jag sa till min sambo att om du inte tar snacket med henne så kommer jag göra det för hon lägger sig i för mycket och kommer oanmält osv. Han störde sig också men jag vet inte varför han inte ville säga till. Hans mamma är en riktigt drama Queen. Men jag samlade mod till mig och pratade med henne om vad som störde mig och hur vi ville ha det, vilket har gjort att det fungerar bättre. Har förstått att hon inte är jättenöjd över hur det är nu, men varför ska jag gå och må dåligt när det är hon som inte respekterar mig och mina gränser. Jag vet att det är svårt men kommunikation är det som funkat bäst för mig och att vara tydlig. Hoppas att er relation kan bli bättre ❤️
Känner igen mycket och kan verkligen rekommendera att kolla upp Lisa Romano på youtube. Livscoach/terapeut osv som skiner ljus över det narcissistiska spektrumet i gränslösa beteendeformer. Låter som att din svärmor har trauma i sitt livsbagage och lever genom sin son samt försöker med dig. Hon fick kanske inte lära sig hälsosamma boundaries som barn, har antagligen själv har blivit trampad på (som du av din far). Kan vara så att hon överkompenserar med dig för att hon faktiskt empatiserar med dig men det blir såklart väldigt fel när människan oinbjudet bjuder in sig själv till förlossningen som är en djupt privat/personlig upplevelse menad för dig och din partner. Det sägs att beteende är bland det svåraste att förändra, speciellt hos andra (!). Ibland är det mest frigörande, för att få sinnesfrid, alternativen att: distansiera sig, begränsa umgängestid eller i värsta fall bryta kontakten. Innan det är det bäst att fokusera på dig själv, DINA boundaries, vad som får dig att må väl. Det är OK att säga NEJ! Ge inte bort din kraft genom att reagera, blicka inåt och säg till dig själv att DIN KRAFT stannar hos dig. Må väl, namaste.
Jag tycker att du stryker all kontakt tillsvidare med människor som inte tillför dig något. Det kan låta hårt men din svärmor förstår varken vad gränser eller respekt innebär. Jag vet hur det är att ha en svärmor som konstant går över gränsen. Min man är dessutom alltid för snäll mot sin mamma trots alla övertramp hon gör mot oss båda. Men här gäller det att vara hård, bestämd och skaka av sig alla skuldkänslor gentemot svärmor. Ni har viktigare prioriteringar i erat liv än din svärmors, samt att ni har all rätt till ert eget privatliv. För att ni prioriterar erat liv tillsammans före hennes betyder inte att ni på något sätt sviker henne. Vill ni ställa upp och hjälpa henne så måste hon själv förstå att hon behöver hjälp. Blir det för mycket med att hon lägger sig i, så ta bara avstånd. Det är vad jag har gjort med min egen svärmor. Jag bråkar inte med min svärmor och jag försöker bibehålla en god kontakt mellan henne och min son. Men jag har bestämt mig att för att aldrig mer lägga ner mina egna villkor. Stå på dig! Och tänk på det som är viktigast i sammanhanget. All lycka.
Hej! Det låter jättejobbigt! Svärmödrar kan vara väldigt jobbiga... jag tänker ändå att det kan vara bra att försöka hålla lite god min, för ert barns skull... för ja, far och morföräldrar är så värdefullt för ett barn att få ha nära , extra vuxna, för föräldrar är inte allt. Särskilt nu när din mor ej lever & din far är Ute ur bilden ( av självklara skäl) jag har också förlorat min far & är så ledsen för vårt barns skull som inte får träffa världens bästa morfar.... Försök hålla sams, försök se det för vad det är,.. hon är bara mänsklig om än skitjobbig! Sätt gränser och säg utan att bli för känslosam när du inte vill svara på något eller när hon gör fel i din mening, men berätta också när hon gör rätt! Bli inte ovän och stöt inte bort ditt barns farmor! Men ha lite egen distans inuti dig själv till Henne ! Det är mitt råd
Låter tämligen respektlöst av din sambo att berätta saker för sin mamma om dig utan ditt samtycke. Ni är en egen familj nu som alltid kommer i första hand, därav bör din sambo värna om dig och barnen först, svärmor sen. Jag beklagar verkligen situationen på din sida släktet.. Man kan tycka att din sambo och din svärmor borde ha respekt för att situationen för dig inte är så lätt. Samt att det är en enorm sorg att ens egna föräldrar inte varit där. Jag hoppas du har någon du kan prata med ❤️ kanske att familjerådgivning med din sambo kan hjälpa honom förstå din sida? Ni behöver vara ett team! P. S. Jag har liknande dilemma med min svärmor som gärna önskar mer tid med mitt barn än vad jag önskar för tillfället.. Blir alltid lite spänt och får alltid höra en massa kommentarer och åsikter jag inte bett om. Skillnaden är att min sambo står på min sida oavsett och stöttar mig i min känsla. Var stark ❤️
Ja jag har berättat för honom, Men han kommer jämnt med kommentaren men hon menar inte så hon vill bara väl. Känner inte att han stötta mig i det utan alltid ska försvara sin mamma. Och att vi måste sova där för att hon känner sig utanför. Säger även att då får du ju prata med henne o säga de. Jag knr dock varför ska jag behöva prata med henne och säga att det inte är okej när jag inte ens valt o berätta vissa saker för henne. Känns som min sambo delgivit hela mitt liv till henne utan fråga mig innan. Jätte obekvämt för mig att hon vet allt om allt o ta upp de hur som helst. Gjort är gjort o sagt till att han inte få prata om mitt privata mer med henne vilket han respektera. Men ja vet inte alls hur jag ska bli ok med hennes närvaro igen.
Har du pratat med din sambo om detta du upplever? Och om du har det, hur tar han det då? Uppenbarligen så känner du dig stressad av henne just nu och att hon inte respekterar ditt privatliv. Det bästa är egentligen att vara öppen och ärlig om hur du känner, även om det kan vara en svår sits. Men då är det också viktigt att din partner stöttar dig i detta och inte lägger över allt på dig.