Hej! Måste bara be om era tankar för att få veta om jag är löjlig eller tänker rätt. Min mans mamma har två äldre barnbarn (nu 7 och 10) och för drygt 7 månader sedan kom vår dotter (vårt första). Jag har flera gånger under åren reagerat över att hon tycker om att reta barnen med motiveringen att "han är så rolig att retas med för han blir så arg". Det kan va att hon trampar av dem skorna när de går framför henne, håller nåt de vill ha precis så de inte når, fäller ner luvan gång på gång fast de vill ha den uppe osv. Jag har känt att jag inte tycker det är ok och funderat över hur jag vill göra när hon gör så mot mitt barn. Självklart kan man skämta och skoja men när de blir uppenbart arga och irriterade tycker jag inte det är ok längre. Som jag sagt till min man så kommer man få sin beskärda del av barnens testande, ilska och irritation ändå utan att behöva reta upp dem. Förra helgen va det dock dags. Vår dotter satt på bordet och svärmor börjar leka med en flaska framför henne men lät henne inte få den för att "se om hon är som sin pappa och blir jättearg när hon inte får som hon vill". Visst, hon fick flaskan då och då men först när hon blivit ordentligt irriterad. Jag la fram mitt argument till varför jag inte tyckte det va roligt eller ens ok men alla (inkl. Min man) menade att de måste lära sig att inte alltid få som de vill. Har de rätt? Är jag fel på det? Jag menar att det kommer de få lära sig på livets naturliga väg ändå. Vad kan jag i så fall säga till dem? Försökt hitta nåt om hur barn kan påverkas av detta (som att ironi påverkar dem negativt) men hittar inget. Med vänliga hälsningar Elin