Har en tjej på 3 veckor och hon sover 0 på dagen! Jag överdriver inte ens när jag säger att hon sover 0...hon kan inte somna om det är minsta lilla ljud eller ljus utan måste vara knäpptyst och mörkt för att hon ska somna och då tar det ändå någon timma innan hon somnar. Problemet är att jag har en son på lite mer än 1,5 år så han stör ju sin systers sömn på dagarna. Jag känner mig helt förstörd för han vill självklart att jag ska leka med honom och han skriker och gråter för jag ger honom för lite tid samtidigt så går lillasyster inte att lägga ned för då panikskriker hon! Bärsele och bärsjal hatar hon och gallskriker i...vagnen kan hon somna i men bara om man går ut och går men sekunden som vagnen stannar så vaknar hon! Vi har en babytroll som vaggar vagnen eftrr den stannat men hon vaknar ändå. Jag håller på att bli galen,jag räcker inte till....
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag har lite likadant men sonen är snart 6år så med honom går det att prata. Men han visar även han att man kräver min uppmärksamhet och dottern på 2 månader är enorm krävande. Hon sover men direkt jag lägger ifrån mig henne så vaknar Hon, så sitter låst medan hon sover. Jag har tagit mycket hjälp av min mamma när sonen inte varit på förskolan och mannen jobbar. Skulle aldrig orkat annars. För min son kräver väldigt mycket stimulans under dagen och röra på sig hela tiden. Det kan jag inte få till själv, för att dottern är så krävande. Får så himla dåligt samvete gentemot sonen men behöver bara acceptera att det är såhär nu, trots att det är svårt. På eftermiddagarna och helgerna leker ocj stojar deras pappa med honom, då dottern bara vill vara hos mig just nu. Finns någon som kan hjälpa till att avlasta dig på dagen?
Hej! Det tar tid för den lilla familjen att vänja sig vid den nya situationen. Det är jobbigt nu, jag känner med dig (hade själv en liknande svår typ men som första barn som tur), men tro mig om 2-3 månader kommer ni ha skaffat er nya rutiner som fungerar för er. Din 1,5 åring fattar nog inte än hela situationen men kommer vänja sig med tiden. Finns det ingen i familjen som du kan fråga (tex mor/far föräldrar) om hjälp nu i början? Min mamma hjälpte mig enormt under första 2 månader när vi fick andra barnet och han var inte alls svår i jämförelse med den första. Det är bara att våga fråga och låt de bestämma om de orkar komma och hur mycket. De kan hjälpa med allt från att ta ut lilla bebisen med barnvagnen eller med större barnet så du kan få några timmar ifred med den yngsta. Kan din partner fråga på jobbet om extra föräldraledigt eller semester nu i början? Känner du att det är kris och du går snart under (tänk om du är så trött så du tappar bebisen) måste du prata med dina nära och kära för de säkert kommer ställa upp!
Men stackars ni allihopa! Så tufft! Hoppas du får några goda råd som kan hjälpa er.. Har du någon som kan avlasta dig någon gång ibland dagtid och kan gå ut med din lilla? Ta ut dubbla föräldradagar ibland med din partner? Alla bäckar små...