Hej! Inte helt ovanligt att man har problem med sin svärmor, har jag förstått. Men min svärmor har betett sig på ett sätt som gör att jag inte ens orkar vara i närheten. Jag länge haft problem med att känna mig trygg i mitt föräldraskap, jag har lätt till att känna mig frustrerad och arg och får så dåligt samvete över att jag ibland blir arg på mitt barn. Nu till kontentan. Svärmor bor 90 mil från oss och när vi ses blir det ofta intensivt. Vi bodde hos dem och hade planerat en utflykt till en nöjespark. Min dotter vaknar med feber. Jag och min man diskuterar vad vi ska göra. Farmor tycker inte det är så farligt och börjar tagga vår 2,5 åring på att vi ska åka. Det slutar med att 2.5 åring står och skriker på oss "ÅKA NU", varpå jag tappar det och höjer rösten. Farmor går förbi och muttrar "så där ska man inte göra mot en 2åring". Min man säger åt sin mamma att be om ursäkt, hon vägrar och säger "jag tänker bara på hennes bästa och det är inte första gången det händer". Till saken hör också att när min dotter umgås med sin farmor känner jag inte igen henne, hon blir kort och gott hemsk. Farmor gör exakt vad hon vill när hon vill det, säger aldrig ifrån och överöser henne med presenter. Och när hon umgåtts med farmor blir hon en liten, odräglig miniboss som ger mig och min man "order" och protesterar VÅLDSAMT när vi säger nej, vilket hon aldrig gör annars. Farmor kommer också titt som tätt med ovälkomna råd. Senaste gången var det att dottern minsann hade blåskatarr för hon kissade så ofta. I realiteten tyckte dottern potta var en kul, grej och ville gärna kissa ofta eftersom hon tyckte det var kul helt enkelt. Men farmor tyckte vi skulle ringa bvc. Genast. Hon fäller ofta små kommentarer som sårar väldigt mycket, ex. saknar du henne inte väldigt mycket när du jobbar så mycket? Jag tror inte hon menar att vara hemsk. Men nu har hon gläntat på dörren och visat mig vad hon verkligen tycker och jag mår skitdåligt över att behöva umgås med henne. Nästa helg ska vi ses i Stockholm för en weekend och jag har sån ångest över att behöva umgås med henne att jag inte kan sova när jag råkar tänka på det. Jag känner mig bedömd och det gör mig förbannad att hon inte kan se sina egna övertramp och be om ursäkt. Hon låtsas som inget har hänt, det verkar vara hennes grej. Vad f*n ska jag ta mig till?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Ja, självklart jobbigt för din man! Han vill ju ha umgänge med sin mamma och att hon ska lära känna ert barn. Om svärmor börjar bli medveten om sitt beteende kanske ett nytt förtroende för henne kan byggas upp och mer tid kan spenderas tillsammans. Din man vill ju givetvis träffa sin mamma med ert barn. Finns det andra sätt som ni kan ordna det?
Tack för era svar! Jag trodde länge att min man liksom "såg" samma saker som jag gör men jag börjar inse att han helt enkelt inte ser det. Vi har iaf kommit överens om att om jag upplever att nånting går för långt säger jag till honom så får han säga till. I övrigt tror jag det blir undvikande-metoden. Min man blev så ledsen när jag sa det men jag (och min psykolog haha) känner att jag måste börja begränsa umgänget. Jag mår för dåligt helt enkelt. Ändå skönt att det är fler som tycker att det är ok, det har känts så jobbigt att komma fram till det. Önskar så att vi hade haft en annan relation men så länge hon låtsats som det regnar kan jag inte. Hoppas bara min man kan komma över att jag tycker det är så jobbigt.
Kan din man tala med svärmor? Ni behöver ha en enad front och handlingsplan. Hon gör som hon gör för hon tror att hon kommer undan med det. Beteenden ger konsekvenser för oss alla.
Ärligt talat så låter det nästan som en typisk farmor/mormor. Kanske inte det svaret du ville ha eller så är jag van xD. Bor ni långt borta kan du försöka att inte umgås så ofta (hitta på ursäkter) eller helt enkelt ställa krav att inte göra vissa saker för javisst ska far/mor-föräldrar skämma bort barn, men det ska inte göra det olyckligt för föräldrarna.
Fy vilken jobbigt situation… Men det är faktiskt du och din sambo som bestämmer. Farmorn kan gått ta och chilla ner lite annars så behöver hon inte träffa varken er eller sitt barnbarn. Såna giftiga människor klarar man sig utan! Men förstår att det är jobbigt för din sambo, det är ju trots allt hans mamma… men du/ni behöver sätta ner foten ordentligt och förklara vad som gäller. Passar inte skon för farmor så kan hon gått gå ut genom dörren och aldrig komma tillbaka.