Har en kille på snart 8 månader. Han har sen första stund varit svår att somna ner. I början gick vi runt å vaggade honom till sömns eller så somnade han på bröstet. Med månaderna så ändrades tillvägagångssätten något men han vill alltid bli nersövd och vi ska helst ligga bredvid honom, sitta i gungstol, så runt å vaggas på eller sitta invid å stryka honom på ryggen/killa i ansikte. När kan man börja få honom att somna själv? Hur? Det märks ju att han har ett väldigt behov av närhet vilket absolut inte är fel alls utan snarare mysigt! Men nån gång borde han kunna somna själv oxå?!
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Vi har en 7 åring och en 3 månaders. Med 7 åringen så vaggade vi alltid honom till sömns när han var bebis och sedan när han blev större så lade vi oss i hans säng läste godnatt saga och han somnade med oss bredvid sig. Sedan när han blev ytterliggare större så satt vi på en stol som vi successivt flyttade längre och längre från hans säng men han kunde fortfarande se oss och till sist så satte vi oss i rummet bredvid eller i hallen så han inte kunde se oss men hörde oss om han ropade. Efter en tid så visste han att vi var i närheten och kände sig trygg och somnade själv. 3 månaders somna själv nu men i början vill dem ju ha så mycket närhet det bara går och jag tycker det är mysigt men man blir ju väldigt låst. Men helt plötsligt så lade jag henne bara i sängen satte på spelmobilen och hon somnade med en gång och sover nu hela nätterna det är skönt. Får se hur länge detta sov betendet varar de ändras ju hela tiden när de är små.
Tack alla för era svar, vissa gav mer än andra! Ingen nämnd, ingen glömd. Jag vill bara poängtera att jag absolut inte menar mitt barn nåt illa utan tycker själv det är mysigt MEN då jag inte har nå barn sen tidigare är det skönt att få fråga om vissa saker som man inte har en aning om. Nu vet jag att när han blir äldre så förhoppningsvis så kommer han att somna själv. Men än så länge är han i behov av vår närhet och jag tycker att det är OK!
Rent generellt först: Det blir allt vanligare att man läser trådar där föräldrar inte verkar ha insett vad det faktiskt kräver att ha barn. Oavsett om det gäller när de ska kunna somna själva eller när de ska sluta äta på nätterna osv. Spädbarn är små och hjälplösa och deras rena överlevnadsinstinkt är att ständigt vara nära sina föräldrar. Så det handlar sällan om att andra vill klanka ner - jodå, det finns väl såna också - men jag lovar att de som skrivit i den här tråden inte klankar ner på någon. Det gror snarare en frustration i att så många numer har så bråttom och helt och hållet (i vissa fall) väljer att sätta sina egna behov framför barnens, och det är väldigt tragiskt. Till TS, har behovet varit så sedan födseln så finns det nog inte så mycket ni kan göra, om ni vill behålla den trygghet som ni redan byggt upp genom att alltid finnas där. Det är väldigt få barn under året som kan somna själva/sover ostört och många barn har behovet mycket längre än så. Jag råder er att fortsätta som ni gör, tryggheten ni ger nu kommer ge er ett tryggt barn som senare också kommer ha grundtryggheten att bli mer självständigt. Om ni skulle välja att testa några olika tips eller liknande så råder jag er att i alla fall vänta ett tag, då barnen går igenom en separationsfas kring 8 månader, då de flesta kräver mer närhet än vad de behövt tidigare. (Ex kan många barn som tidigare har kunnat somna själva ha behovet av att sövas, och de kan få fler uppvaknanden om nätterna).
Sonen har sen han var 3-4 månader somnat själv. Vi började med att lägga honom mätt och torr och allt det där självklara. Sesan fick han sin napp och gosehund. Vi började med att sitta jämte hans säng i mörkret, och prata lugnande med honom. Vissa kvällar blev det lite ledsamt och då tog vi upp honom, tröstade, gosade mm tills han kände sig trygg. Då la vi ner honom igen och 'började om'. Allt eftersom var han trygg och somnar numer alltid själv, efter godnatt och puss. Olika för alla barn, men lika för alla är stt känna sig trygg, veta att mamma och pappa finns där om jag behövet dem...
Vår son somnar nästan alltid själv, han har aldrig kunnat somna i famnen. Vi har en speldosa i mjukisdjurform som vi drar upp innan vi lämnar rummet (vi kramas och säger godnatt en liten stund först). Ibland får vi gå in och dra upp den igen. Kanske något att prova så det inte är så tyst när han ska sova? Eller spela lite vaggvisor på cd?
När jag läser på liberos sida så har jag märkt att vissa föräldrar har en tendens att klanka ner på andra föräldrar ! Till vilken rätt känner ni att ni har rätt till detta? Föräldern i fråga ställde en fråga , kom då inte och tryck ner henne! Hon säger inte att hennes barn ska somna otryggt, utan hon ber om råd! Det är väl JÄTTE bra att man lär sina barn somna själv om man anser som förälder till de barnet att de är något hon/han vill göra? Likaså att någon vill sova med sitt barn till långt i i skolan? Jag somnade alltid själv med en nattlampa och dörren öppen ! Och oftast är de alltid samma personer som klankar ner! Besvära er inte att besvara en tråd om ni inte har konkreta tips ! Dock har ja inget tips men jag hoppade in för jag också vill ha såna tips inför framtiden !!!
Dricker han välling? Min flicka somnade gärna med sin vällingflaska.