Vill mest höra om jag är ensam om att ha en sambo utan intressen? Jag är 40 år och vi har en 2-åring. Allt funkar jättebra kring henne, min sambo ägnar tid och kärlek till henne. Men han har inga egna intressen mer än att sitta och bläddra på mobilen typ. Inga drömmar, planer eller framtidsprojekt. Tar sällan initiativ att hitta på något. Han gör hushållssysslor men jag måste tala om vad han ska göra. Jag pysslar med lite av varje och går gärna någon kvällskurs emellanåt, har försökt få med han men det går inte. Jag blir så less på att han aldrig hittar på något på egen hand, känns som han aldrig har något att komma med och vi glider ifrån varandra mer o mer. Intimiteten har dött ut helt. Känner mig som en gnällkäring men jag vet inte riktigt vad man ska göra. Han kommer ju inte förändras, men att gå isär känns inte heller rätt. Jag kommer inte bli lyckligare av att bo ensam, det blir dessutom praktisk och ekonomiskt mycket svårare. Någon som är/har varit i samma situation som har något tips på hur man ska tänka?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Det brukar inte leda något vidare att bara prata prata och prata. Visst ska man prata känslor och tankar men jag personligt tycker att handlingar kommer till vidare Nått. Som exempel undvik honom ett tag utan tjafs och visa dig kall så kanske han själv inser och ställer sig upp
Tack så hemskt mycket för era inlägg! Har fått mig att fundera några varv till med andra perspektiv. Ska fundera lite till och se vart det landar. Uppskattar verkligen er input!
Problemet verkar ligga mer hos dig än din sambo. Om han är nöjd med sin vardag och inte har ett behov av en hobby så har du faktiskt ingen rätt att försöka tvinga på honom något. Självklart ska man som vuxen kunna se vad som behöver göras i hemmet men utöver det tycker jag att du överdriver. Om du har massa hobbys/saker su gillar att göra så fortsätt med det helt enkelt. Måste ta mycket energi från dig att störa dig på ett sånt ickeproblem. Låter som det är något annat som egentligen är problemet, kanske dina känslor för honom? Du skriver att du blir ensam om du separerar, men du har ju intressen och hobbys där du kan träffa människor? Varför stanna i en ”tråkig” relation om det inte gör dig lycklig pga att du är rädd för att va ensam?
Ha ett samtal med honom som visar han att det här är allvarligt. Tala att hans sätt att vara gör dig ledsen (om det är nu är så). Utan gnäll, bara prata lugnt. Säg kanske fortsätter det så här så leder det ingenvart. Barnet måste ju se att föräldrar är med varandra, talar, har det bra med varandra helt enkelt. Han måste förstå att det är inte bara dig och han det rör om utan tyvärr så kan barnet dras in i detta med. Vi tror att barn förstår ingenting när de är små, men det är fel. De förstår mer än vad vi tror. Så hade jag gjort iallafall. Det är bara tips. Baby 6 månader.
Hej, mitt tips är att gör som du tycker, ignorera honom ett tag. Gå på dina saker du vill göra så kanske han kommer självmant? Jag är gift med en man som är väldigt tystlåten och har inga ntressen heller utan sitter mest med mobilen o näsan i Facebook. Det går inte att prata med honom utan jag gör det som jag är intresserad av sen kommer han själv och det fungerar bra så utan att jag tjatar på honom för det leder ingenstans. Fundera lite kring detta och återkom gärna om det fungerar eller inte. /Fiffi
Jag har pratat med min sambo om detta men det leder ingenstans. När jag frågar hur han vill ha det så vill han "att vi ska ha det bra". Men hur vi ska komma dit kan han inte svara på. Vad jag vill... känns inte som det spelar någon roll. Det finns jättestora nackdelar med att gå isär, särskilt med tanke på att jag skulle bli syndabocken och få driva igenom allt själv. Som sagt han är ganska initiativlös så han skulle inte medverka till minsta plan för att gå isär. Hans föräldrar och syskon är också av åsikten att man håller ihop eftersom det är synd om barnet/barnen annars. Så dom lär inte prata med mig isåfall. Som sagt jag kommer bli väldigt ensam om vi går isär, samtidigt vet jag inte hur vi ska kunna fortsätta såhär för irritationen bara växer och vi bråkar en hel del. Jag har inte mycket positiva känslor kvar för honom i dagsläget. Men ser heller inte hur en skilsmässa skulle göra saker bättre. Då uppstår andra problem, så jag vet inte om det är värt det..
Mitt råd är att prata med din sambo hur han ser på saken och fundera på hur du själv känner. Väg för och nackdelar mot varandra.
Har aldrig sagt att det är acceptabelt att han inte tar intiativ. Säger bara att det finns många som inte ser vad som behövs göras. Sånt faller inte dom naturligt. Han kanske inte tänker på det för att någon alltid fixar det till slut. Vill man ha det på annorlunda sätt så måste man ju prata om det. Om det är något som gör att man inte längre vill vara med personen så måste man säga det. Men det är svårt att ändra på en person som inte vill eller kanske förstår allvarligt i frågan.
Fast han borde ju göra hushållssysslor utan att hon ska behöva be honom ? Man är ju ingen jävla projektledare hela tiden! Tänk att behöva tänka för två personer de tar så mycket energi! Sen vill man ju gärna att ens partner ska komma med förslag om vad man kan göra antingen bara de två eller hela familjen. Tänk dig själv stt alltid planera aktiviteter, pch tänka ut Linde är dammsugit under soffan de senaste veckorna eller att damma av tavlorna etc. sådant ska BÅDA kunna tänka ut själv och utföra och inte behöva tala om för den andre..
Känner spontant ; har han sagt att han är olycklig med sina val? Att inte ha någon hobby, att vara hemma osv? Varför ska du ändra på han? Han har väl alltid varit som han är? Han är antagligen lycklig med hur han lever. Att du måste berätta vad som måste göras är bara hur han är. Läs på om personlighets färger. Han gör iaf det du ber han - inte alls som gör det. Tycker du klankar ner på han och tvingar han att göra sånt du gillar. Inget illa mot dig utan bara hur jag upplever det du skrivit. Eller kan det vara så att du har tröttnat på det ni har, du har förändrats och söker nu annat i livet och ni bör gå skilda vägar? Lägg inte allt på han. Man är alltid två i ett förhållande. Tala med han, djupgående och berätta hur du känner och fråga hur kan VI gå tillväga för att det ska bli bättre? Hoppas det löser sig ❤️