Sonen på 16 månader bits. Bara på mej och pappa, men det är i alla möjliga olika situationer. Oftast (vad vi tycker) helt oprovocerat. Typ om man sitter i soffan så ställer han sig bredvid en och hugger i låret, eller i tårna om man har fötterna uppe. Ibland bits han när man busar eller när man säger åt honom för något, och då förstår jag på sätt och vis att han kan reagera så. Men det börjar driva mej till vansinne. Vi säger nej, aj, avleder, lyfter undan, allt möjligt, men inget hjälper. Jag förlorar snart förståndet. Det slutar alltid med krokodiltårar. Varför bits han (framför allt när det är spontant och helt oprovocerat) och hur får vi slut på det? Det har pågått i kanske tre månader eller nåt. Mardrömmen är ju om han blir en 'sån' unge på förskolan till hösten.
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Min 11-månaders bits också! Har pågått ett par månader. Möjligen att det börjar bli något bättre, men som du säger vill man INTE att de bits på dagis, såna ungar gillar man ju inte... :(
Här hjälper det liksom inte ens för stunden att säga nej eller aj, han bara fortsätter. Till slut skriker man nästan åt honom och nästan knuffar bort honom. Då först kommer krokodiltårarna. Hatar att det ska behöva gå så långt nästan varje gång att man känner att man håller på att tappa fattningen. Vill inte behöva bli arg. Nu har han tre nya tänder som tittat upp i dagarna, men det är många månader sen sist, så nåt sånt lär det inte vara heller. Kanske ska försöka med det där att han biter sig själv.
Jag har försökt att ta deras hand emellan. Så de biter sig själva. Då brukar de sluta... Hinner jag inte så överdriver jag hur ledsen jag blir, så de förstår att det är allvar.
Mirna var så, det gick över egentligen är det bara att fortsätta säga nej och visa att det är fel. Han slutar så småningom. Salma gjorde också så en period men slutade efter ett tag.
Men man vill ju inte gärna låta bli att reagera heller. Han måste ju veta att det är fel. Läste i wonder weeks på förra fasen att det är nu det är dags att börja sätta upp regler och gränser.
Ska tillägga att han är världens gosigaste och pussigaste unge. Tyvärr blir det ibland att man inte vågar hänge sig helt åt pussandet eftersom man aldrig vet när han biter en i läpparna i stället.