Är det bara jag och min sambo som (nästan) alltid bråkar om samma saker?? Lite märkligt kan jag tycka, att man inte kommer någonstans utan bråkar om samma saker hela tiden? Känner ni igen detta? I vårt fall handlar det mest om brist på visad kärlek och kontrollbehov.. Vi bråkar nästan aldrig men när det väl sker så blir det världskrig:/ Hur ofta bråkar ni med er sambo? Och kan det vara nyttigt??
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Jag och min man har varit tillsammans i 15 år, vi bråkar inte men lite sura/irriterade på varandra ibland. Oftast handlar väl det om att man själv är trött eller så, men inte är det ofta, man känner varandra väl efter så många år, och vet också vad man ska göra för att undvika att bli sura på varandra. Då jag tänker efter bråkar vi varje år om julgransbelysningen, den är ett rent h-bete att sätta upp i granen, vi blir alltid ovänner så i år ska vi testa ny metod. Att bråka är väl inte bra men att man blir arg, sur irriterad på varandra lite nu och då är väl inget onormal eller konstigt, tycker det är normalt då man lever tillsammans och inte har samma åsikter om allt
Vi bråkar inte. Gifta sen 5 år tillbaka. Han är väldigt lugn och hetsar inte upp sig. Jag kan ha väldigt mycket åsikter men vi pratar väldigt mycket med varann . Har samma värderingar och inga kulturskillnader så vi har inget att bråka om..
Men för alla är ju bråk olika?! Asså vad kallar ni bråk? När man slåss? För mig är bråk när man just tjafsar och höjer rösten lite granna och vi bråkar ganska ofta men löser der lika snabbt igen. Jag tycker det är viktigt att få ut allt och inte hålla det inne för då exploderar der lätt i slutändan!
Vi bråkar aldrig. Vi pratar med varandra. Min man är jättelugn och jag är lite hetsigare så jag kan bli sur och tjura. Men vi bråkar och skriker aldrig.
just nu om svärföräldrarna!
Min sambo och jag har inte bråkat en enda gång än. Vi är båda såna som avskyr bråk och tycker att man kan lösa saker på andra sätt. Visst har vi varit oense om det ena och det andra, men bråkat har vi aldrig gjort. Men så har vi bara varit tillsammans i snart ett år också 😏
Ja, det känns ju rätt så vanligt att man tydligen bråkar om samma saker. Eftersom man inte kommer till någon lösning. Men som någon av er skrev, det blir en ond cirkel.. Och nu har det gått för långt i vårt fall. Så vad gör man? Familjerådgivning känns sådär..:/
Vi bråkade också om samma saker. Ofta om hur mycket värre den andra är än en själv haha... Lite sådär dagisnivå, tyvärr.
Haha jag å min man bråkar oxå om samma saker. jag blir irriterad för jag känner att han tar mig för givet å förväntar sig att få allt serverat plus att han är otacksam oavsett vad jag gör, medans han tycker att jag inte ser va han gör för mig/oss när han är borta hela dagarna. han har problem med hur jag uttrycker mig å jag har problem hans sätt att prata å d han säger gör mig förbannad. han känns som okänslig å jag hatar när en man vill vara macho. vi har kommit in i en ond cirkel å vi kan inte prata med varandra. jag försöker undvika diskussion för att slippa höra va han tycker om mig. d e aldrig ngt positivt ändå. för honom är jag alltid en bitterfitta (ursäkta mitt språk) å för mig är han alltid en mobbare. d bästa man kan göra är att prata med någon familjerådgivare när man inte kan längre kommunicera med varandra. i början av min graviditet prata vi med en livscoach å d hjälpte jättemycket men 1 månad efter förlossningen blev d kaos igen. tror att d e pga vi kom in i ngt okänt (första barnet) som gjorde att vi tappa fokus å orken för varandra.
Vi bråkar om att han städar och jag gör inget.. Jag är heltidssjukskriven och kan ibland inte ens ta mig upp från trappan och jag blir arg när han klagar på att jag inte gjort något när han kommer hem. Han förstår helt enkelt inte hur ont jag har och det är frustrerande ibland.
Anledningen att man bråkar om samma sak är väl egentligen inte så konstigt beroende på vad det handlar om. Antagligen har ingen förändring skett och man tycker samma sak fortfarande. Om man bråkar/diskuterar om att sambon är slarvig och han inte ändrar på sig eller att den andra partnern inte slutar bry sig så blir det antagligen en återkommande konflikt.
Vi bråkar typ aldrig, men vi blir sura/irriterade på varandra ibland. Jag är väldigt noga med att ha städat och rent runt mig, och min man är mindre brydd om sånt (läs slarv-Pelle), så det är mest sånt vi stör oss på hos varandra. Men vi brukar alltid bryta isen med ett skämt och sen är det bra för stunden igen.