Jag har läst i andra forum att barn kan föredra den ena föräldern mer i perioder och vissa barn är såna länge. Men varför? Vi kan inte vara hemma alla tillsammans på helgerna. Jag kan inte röra mig i hemmet när vår tjej är med sin pappa. Då börjar hon gallskrika och är så ledsen. Det har varit såhär i några dagar här och där. Men ofta så blir hon lugn efter kanske 1 min. Vilket gjort att han kan ha haft henne lite och jag kan få göra annat. Men det känns som det eskalerat. Men är jag hemma hos mina föräldrar så finner hon sig i att dom har henne och jag är bredvid och kanske pluggar lite. Tycker det är konstigt att det inte funkar med pappa liksom. Någon med samma erfarenhet? Eller som är påläst u ämnet?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Mitt första barn var så när han var bebis. Så fort pappan kom från jobbet ville han så klart gosa med sonen men sonen började gråta och blev helt hysterisk så fort pappan plockade upp honom. I början skrattade vi lite åt det men när det fortsatte i dagar efter så var det inte lika kul och jag märkte ju på pappan hur jobbigt han tyckte det var, han blev ju så klart ledsen. Nu är ju sonen 9år så minns inte exakt hur länge det höll i men det var nog i någon/några veckor. Det blev gradvis bättre eftersom vi fick vänja honom att vara utan mig och med pappa istället. Det var också som du nämnde med ditt barn att andra kunde plocka upp barnet men inte pappan. Vet inte varför det blev så för oss men det gick iallafall över, efter lite om och men. Hoppas det löser sig för er, vet att det är jobbigt! 🌸
Ma78 jag har också funderat på om det kan vara så. Vi läste gemensamt i knodd appen nyss om den här perioden och då stod det just om att ha "en favorit" där stod det att barnet inte väljer den som är favorit utan oftast den som tillgodoses barnets behov bäst. Sen stod det också att det är väldigt olika till varför en blir "favorit" perioder. Hon är rätt klängig på mig dagtid också just nu och en tand på g. Men i helgen var det hemskt. Att vi alla knappt kunde vara tillsammans. I dom lägena känns det nästan bättre om han eller vi hade åkt iväg en sväng men känns ju inte så kul det heller.
Min dotter har också haft såna perioder. Men även åt andra hållet. Helt plötsligt så är det bara någon av oss som gäller och den andra får inte göra något. Just nu är det bara jag som gäller, och pappan får inte vara med och leka, inte lägga, klä på/av, borsta håret, tänderna osv. Jag gissar bara här, men det känns som att dom här perioderna kommer när någon av oss spenderar med tid med henne. Som nu är det bara jag som hämtar och lämnar på förskolan, och vi umgås tills pappan kommer hem från jobbet och samma på morgonen så är det hon och jag då han åker tidigare. Och likadant när hon bara vill ha pappa, då har de umgåtts mer. Men som sagt, från en dag till en annan så har det släppt.
Du skrev i ett annat inlägg om att han inte alltid har koll på henne om du ber honom om det och det kan ju vara nåt som inverkar. Att hon känner mer trygghet med dig. Hon är ju iofs bara 9 månader men trots det så kanske det spelar in. Jag har också upplevt att det inte fungerar om jag är hemma, när barnen varit yngre men om jag går så blir det kanske skrik en stund och sen accepterar de att mamma är inte hemma.