finns det någon här som är i samma situation och vågar prata om de? när våran älskade lilla pojk kom ut så tyckte jag med engång att han liknade någon annan.. Jag räknade veckorna tillbaka och det visade sig att de faktiskt lika väl kunde va en annan som är pappan. nu är pojken 3 månader och det gror och gör ont i mig, vet inte alls vad jag ska Göra, berätta sanningen till min sambo? låta det va som de är? hoppas de finns någon med samma situation här ❤
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Vad hade du förväntat dig när du skriver på ett öppet forum? en klapp på axeln och bra jobbat?
This reply has been deleted by a moderator.
Hon skrev ju ”vi väntar på svar” så tänker att sambon säkert vet 😊 jag önskar er lycka till och hoppas verkligen att det är sambon som är pappan! 💕
Jag tyckte också det verkade konstigt om faderskapstestet är inskickat utan att TS’s sambo vet om det. Han måste ju ha lämnat DNA på nåt sätt 🤔
Ja tyvärr är det nog så! ja jag tror också att de är vanligare än vad man tror men garanterat många som aldrig säger nått utan går och mår dåligt inombords, håller tummarna på att de är min sambos men om de inte är de så kommer jag må bättre av att berätta för han och känns som de enda rätta i slutändan för alla ! ❤
Tyvärr är det ofta så med internet och forum att man lätt blir påhoppad. Det är enkelt att skriva självklara saker som man redan förstår sig på. Men för att komma till ditt ämne så var min bror led om det, det var under tiden som hans dåvarande tjej var gravid och han var säker på att det var hans barn. Det var lite som i er situation att de blev sen tillsammans runt vecka 13-14. Sen på RUL fick han veta att hon var två veckor längre gången än vad hon trodde (?) och det kunde då omöjligt vara hans eftersom han var utomlands vid den tidpunkten. Han blev såklart väldigt besviken men har nu ett par år senare släppt det. Jag tror det är en vanligare situation än vad en tror.
tanken med detta inlägg var att kanske hitta någon som sitter i samma båt..inte få massa kommentarer om va som är bäst att göra för de vet jag redan! är nog väldigt svårt för andra att leva sig in i denna situationen om man inte är där själv så elaka kommentarer är väl lite onödigt! men faderskapstest är inskickat och nu väntar vi på svar..tack å Hej
om man tänker på lagar så har vi ju arvsrätt och barnet har enligt lag rätt att veta vem pappan är. Tycker absolut att du ska berätta dina misstankar för din partner och göra ett faderskapstest. Du gör det för ditt barn och som förälder måste man ibland ta vissa svåra beslut men man kommer längst med ärlighet och man mår bättre inombords genom ärlighet
Alltså, ta reda på vem pappan är. Och sen berätta, var ärlig, i längden är det det bästa! Lycka till!
Du måste ta reda på fakta och i så fall berätta det. Ska han ta hand om och försörja ett barn som kanske inte ens är hans? Förstår du inte hur han kommer känna sig?
jag och pappan till barnen var ej folkbokförda under samma adress och det krävdes inga dna test, vi gick ditt jag skrev under att jag intygar att jag inte varit med någon annan och att denne man är pappan, han skrev under och ”godkände” faderskapet att han vr pappa till barn. Däremot fick vi frågan om vi ville göra dna test men vi tacka nej.
Precis, inget test men erkännande av faderskapet där båda föräldrar skriver på med ett vittne. Som mamma skriver man alltså under på att ingen annan kan vara fadern. Vi var sambor, men jag har hört att det blir ännu fler papper om man inte är/var folkbokförda på samma adress
Nej man måste inte göra ett faderskapstest. Däremot ska man intyga att man är pappa genom att skicka in en blankett. Oftast vet man vem som är biologisk pappa därför räcker det med underskrift från både mamma och pappa.
*tycker
Du kanske kan göra ett dna-test först så att du har fakta? Jag rycker absolut att sonen förtjänar att rätt person står som hans far, han kanske får en ärftlig sjukdom senare i livet t.ex. Han lär iaf likna sin biologiska far mer när han blir äldre så frågan är om du tror det blir lättare av att vänta flera år, det tror inte jag. ( Finns det ingen sexualundervisning längre? Att avbrutet samlag inte är en fungerande preventivmetod pga försatsen fick jag lära mig i högstadiet)
This reply has been deleted by a moderator.
Jag tycker att du ska berätta, han (och i framtiden även barnet) har rätt att veta hur det ligger till. Sen får du fundera på om du vill göra faderskapstest. Vi får hoppas att han kan ta det någorlunda bra. Som någon annan skrev, var ni inte tillsammans när du blev gravid så har du inte svikit honom, jag tror han kan se det som ett större svek om du väntar för länge med att berätta.
Ja nej man kan inte lita på det, de där med att han kommer utanför, en vän till mig blev gravid så :// hoppas det löser sig!
Nej vi var inte ett par när jag blev gravid..utan det blev vi när jag var ca i vecka 15 och nu är de jätte bra mellan oss så det är så jobbigt! :( Nej hade inte en tanke på att jag vart med en annan då den andra aldrig kom i mig utan han drog ut den men tydligen så kan det ta sig ändå.. men lilleman är det bästa som hänt mig oavsett!
Ärlighet varar längst. Ta tjuren vid hornen och säg som de är. Tänk dig själv om han ev varit i din sits. Hade inte du velat veta sanningen om de vore så.... Hoppas de löser sig och lycka till.
Är inte heller i samma sits men så jobbigt du måste ha det! :/ Men varför behövde du räkna tillbaka veckorna, menar när du plussade måste du också väl ha tänkt på att du kanske var med 2 st under samma period? Eller det tänkte du inte på förräns du såg bebis och den liknade den andre? Kommer inte på något klokt råd o säga faktiskt, så som jag är som person så tror jag att jag inte hade sagt nått, måste va otroligt jobbigt o ta upp ämnet med smbon