Jag och min sambo är inte överens. Jag vill gärna att vårt barn ska ha mitt efternamn, och han vill såklart hans efternamn. Nu tänker ni, varför inte ha bådas? För det blir verkligen inte vackert, det är två helt olika efternamn som absolut inte matchar enligt någon av oss! Hans familj kommer bli väldigt besvikna om deras barnbarn inte för vidare deras familjenamn... Hur gör ni andra som har barn? Tips?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
25 av 38 svar
vårat är sambons efternamn:)
vårat får sambons efternamn då mitt är så vanligt plus att hans är det ända vettiga efternamnet. sen får självklart barnet byta senare med årenom den vill det.
Jag fick mammas efternamn när jag föddes, och dom kom överens om att jag själv skulle få välja att ändra när jag blev gammal nog.. Behöll mammas, pappa har ett så vanligt efternamn
Som sagt, skickas inte papprena in i tid får barnet ändå mammans efternamn. Jag hade nog inte vikt mig i den frågan, av någon anledningen kändes de otroligt viktigt för mig att mitt barn skulle ha mitt efternamn. Sen fanns de olika anledningar till varför jag inte ville att de skulle va hans efternamn. Visst ville ju han att de skulle bli hans efternamn, vi argumenterade länge om de, både under graviditeten och när barnet väl kom. Sen hade jag "turen" att upptäcka att han själv inte direkt va nöjd med sitt efternamn å hade haft tankar om att byta. Efter de kunde han inte längre komma med ett tillräckligt bra argument för att de skulle bli hans efternamn eftersom han själv inte kände sig nöjd med sitt namn. Sen hade de heller inte blivit så att om vi någon gång gifter oss så tar jag hans efternamn, så det kom aldrig upp som ett argument för oss till varför vi skulle välja hans efternamn. De handlar helt enkelt om att prata om de tillsammans å om man inte kommer överens får man se till att ha dom bästa argumenten :p Å sen e de ju klart att man känner sig taskig när man vet att han egentligen också ville att de skulle bli hans efternamn, men hur som helst så e de nån som "förlorar" eftersom båda vill föra vidare sitt efternamn. Nu blev ju min sambo inte så ledsen över hur de blev, han e nöjd för vi e en familj, vi har ett barn tillsammans som vi älskar. Sen blev de nog ändå ganska rättvist ändå eftersom barnet inte e likt mig alls medan man ser hans drag väldigt tydligt, men mitt efternamn har han iaf. :) För mig e de inte en självklarhet att de måste va pappans efternamn på barnet, man e två om att ta barnet till världen så då får man diskutera hur man gör. Båda älskar barnet lika mycket å tar hand om å uppfostrar. Så mitt råd om man inte alls kommer överens e att se till att ha dom bästa argumenten.
Har samma problem. Vill verkligen inte ha med hans efternamn som jag känner kommer förstöra mitt efternamns charm, då mitt är rätt enkelt och kort och hans längre och tråkigare, då kommer det liksom "ta över och putta bort" mitt vilket inte känns så kul. Alltså undrar jag vilka rättigheter jag har som mamma att bestämma själv?! Min mor tycker jag ska tänka på att det är hans barn också, och det vet jag mycket väl men det känns verkligen inte rätt, mår rätt dåligt över det här. Trodde inte han skulle bry sig speciellt. Som tur är det inte jättesvenskt och vanligt, men det låter som ett svenskt och tråkigt namn då det slutar på -berg. Suck, jag vill verkligen bara ha mitt namn, vill vårt barn ha bådas eller bara hans senare i livet får den väl ändra det själv! Jag tycker lite som så att är man inte gift blir det mammans namn, är man gift faderns, eller dubbelt om man vill det. Jag är bara så rädd för att för mig är det viktigt. För honom med. Men det här blir ju inte hans enda barn, förmodligen. Inte mitt heller, verkligen inte.
Vi har valt att ge barnen mitt efternamn. Maken har dessutom också tagit det vid giftermålet. Det finns inga rätt eller fel i det här beslutet, det är bara ni två som bestämmer. Då barnet fyller 18 bestämmer den ändå själv och kanske väljer att ta det andra efternamnet som inte blir valt nu, eller bildar ett eget, nytt efternamn.
Vi hade vars ett favoritnamn på vår lilla tjej (tilltalsnamnet) så vi valde det jag gillade bäst och då blev det hans efternamn. Hade det blivit namnet han gillade bäst skulle vi ta mitt efternamn (vi har båda tråkiga efternamn.. Haha)
Å de jag skrev var att man ska gemensamt komma överens, prata ut om de. För vissa finns de speciella anledningar till varför de ska va ett visst namn, de handlar om att man pratar ut ordentligt å talar om varför man vill att de ska va ens egna efternamn. För de mesta brukar par till slut komma överens för de fanns ett avgörande argument från nåns sida. Men att välja utifrån vem som bidrog med vad till barntillverkningen e aldrig rättvist. En mamma kan aldrig bidra med spermier å en pappa kan aldrig bära ett barn i sin mage. Därför anser jag att man behöver prata ut i förhållandet ordentligt å tala om varför de e viktigt för en att barnet får ens egna efternamn. När vi pratade ut t.ex. så visade det sig till slut att min sambo inte själv ens e så nöjd med sitt efternamn å funderat på att byta, det blev avgörande för oss att de blev mitt efternamn. Men självklart ville ju han att barnet skulle ha samma efternamn, men om han någon gång tänker byta sitt namn så har dom ändå inte samma då.
Barnet kommer ur pappans penis? Ursäkta mig men vad spelar det för roll och vad har du för logik? Dom flesta vill, både mammor och pappor, att barnet ska ha samma efternamn, det handlar om att gemensamt prata igenom hur man ska göra och komma överens. Men att välja bara för att barnet kommer från pappans penis e ju bara idiotiskt. Om du nu vill ha den logiken så kan jag ju säga att pappan har fått spruta och hade en skön stund. Förhoppningsvis var det bra för mamman också så klart . Men sen då, vem tror du får gå igenom diverse krämpor? De e inte pappan som blir illamående, får ömmande bröst, halsbränna, foglossning, karpaltunnelsyndrom, svullnad i fötter å händer, riskerar framfall, att spricka i muttan osv. Det blir inget barn utan en mamma som bidrar med ett ägg och en livmoder där ungen gräddas i 9 månader, å de blir heller inget barn utan en pappa som bidrar med spermier. Båda är delaktiga, men det är fortfarande mamman som får gå igenom diverse skit under graviditeten å förlossningen (för dom flesta verkar ändå gå igenom nåt besvär under graviditeten, har inte hört någon som haft en graviditet utan några krämpor).
Här fick barnet mitt efternamn, det sker ju automatiskt om man inte ändrar. När vi gifte oss bytte jag och barnet efternamn utan några problem till makens efternamn.
Våra barn har bådas, men då man inte får ha två efternamn så har dom mitt som mellan namn och sambons som efternamn. Men när vi skriver namnen så skriver vi båda. =)
Vi va rätt säker på vad dottern skulle heta i efternamn blev sambons då hennes farfar dog ett halvår innan hon kom å han glades så över att bli farfar att vi ville hedra han genom att föra vidare deras efternamn då hon i andranamn heter efter farmor å mormor sin. Sen att hennes farmor gärna påpekar för mor min att dottern heter minsann som farmor både i för å efternamn ( farmor behöll efternamnet efter ha skiljt sig från farfar då min sambo va liten) men vi låter henne hållas :p Men gifter vi oss behåller jag mitt efternamn å lägger till sambons för gillar vårt släkt efternamn oxå.
Jag och min sambo var inte överens heller, vi hade bestämt att barnen skulle ha hans efternamn innan min första dotter föddes , det mer logiska i och med att jag kommer ta samma namn om vi gifter oss nån gång. Och som du säger går våra efternamn inte alls ihop heller, låter bara konstigt. När jag väl skulle skriva på pappret så kändes det sorgligt att MITT barn inte skulle ha mitt namn, ångrade mig lite och fick tänka och vänta med att skriva under ett tag, tills vi pratade lite mer om det och bestämde oss på nytt för hans namn. Så fick det bli, det är ett svårt val när man inte vill använda båda! lycka till
Kanske, haha, det är svårt att välja!
Ja alltså det får nog bli hans efternamn då det är så viktigt för honom och för hans familj.... Så får de bli helt enkelt!
Ja alltså som sagt, vi ska gifta oss. Men vi vill inte gifta oss för juridiska fördelar, utan vi är romantiker och vill ha ett vackert och kärleksfullt bröllop och bjuda på stor fest till familj och vänner. Nu ska vi ha barn, och därför har vi valt att lägga bröllopet på hyllan, för att istället lägga pengar på köp av bil och andra utgifter. Aleks99 förlåt mig, men du verkar väldigt bitter, och visst det är ju inget världsproblem med vilket efternamn man ska ha, men man måste ju få diskutera lite struntsaker ibland också, och inte bara världsproblem! :)
Sen kan man skaffa barn utan att gifta sig å de e lika mycket för kärleken de också. Å man kan ha varit gift innan å har barn från de äktenskapet, å då finns de ändå särkullebarn när man skaffar sig en ny parterna å bildar familj med den. Visst finns de sina fördelar med giftemål, men alla vill helt enkelt inte göra de å då har dom säkert sina skäl till de. Å jag kan nästa tycka att de e lättare att skriva testamente än att gifta sig för de går åt mer planering å pengar åt de än att skriva att mina barn å min partner ska ärva efter mig. Alla tycker olika å de e något man får respektera, huvudsaken e att man i sitt förhållande känner lika när de kommer till dom viktiga frågorna. Å de med namn, ja de e viktigt för många. Man vill ha samma namn som sitt barn, å man kanske inte gillar sin partners efternamn av olika skäl å då e de inte nåt konstigt med att man inte själv vill heta så eller att ens barn ska göra de.
Aleks99 - Det spelar ingen roll om din kompis å hennes sambo gifter sig, har han särkullebarn har dom arvsrätt direkt. Så minns jag de när jag pluggade iaf.
Äktenskap är det inte alla som är intresserade av, så du menar att man inte har rätt till att skaffa barn om man inte är/ska/kan tänka sig att vara gift? Kärleken sitter inte i ordet "äktenskap".
Aleks99 - Så du menar att man ska gifta sig på grund av den ekonomiska situationen och barnen? Vad hände med "för kärlekens skull"? Om man väljer att leva som sambos så är väl det ändå var och ens rätt att bestämma själva? Men att gifta sig ENBART för att familjen ska heta likadant, arvsrätten och/eller särkullebarn ser jag vara ett gigantiskt problem och då är det heller inte underligt att statistiken för skilsmässor är skyhög!
Man får ju inte ha dubbla efternamn, så ett blir mellannamn. De namnet som ni väljer som efternamn kommer va de som hörs när man ropas upp hos tandläkaren å i skolan osv. De andra blir bara ett mellannamn som tyvärr inte kommer synas eller höras lika mycket. Hur väljer ni där? För de e fortfarande att man vill att barnet har sitt egna efternamn å de e om många år tills dom själva kan välja å byta.
Det blir nog så, känns rättvist att ta bådas namn och sedan låta min son välja själv når han blir lite äldre! Men i och med att vi båda är föräldrar till barnet och inte är gifta så får vi väl leva med att ha dubbla namn. Och som ni säger, då blir alla nöjda!
Vi har valt att ta mitt efternamn då det är mer ovanligt, (snyggare) och att när vi gifter oss så byter han till mitt namn :) så skönt med en karl som tycker likadant som en själv
Får man göra så? Va ju ett tag sen jag läste igenom papprena å skickade in men har ett vagt minne av att barnen ska ha samma efternamn om de e samma föräldrar. Kan ju komma ihåg helt fel :-)
Vår son har mitt efternamn å sambons efternamn som mellannamn. De tog ett tag innan vi till slut enades. Hade flera anledningar till varför jag ville att de skulle bli mitt efternamn. 1. Mitt efternamn e ovanligt, vill gärna att namnet ska leva vidare då min syster å hennes fästman väljer hans efternamn på deras barn. 2. Sambons efternamn e inte så vanligt de heller, men han har en bror som kan föra vidare deras efternamn. 3. Sambon verkar inte själv så nöjd med sitt efternamn då han sagt några gånger att han skulle vilja byta. 4. Jag å sambon har ett långt förflutet, vi lärde känna varandra när vi va nyblivna tonåringar. Så hans efternamn förknippar jag med hans mamma eftersom hon va den som bestämde hos dom, hon va Fru _______ å jag har inte alltid tyckt så bra om henne då jag inte tycker hon varit rättvis mot sina barn å tycker att hon många gånger tänkt mer på sig själv än på barnens bästa. Jag vill inte förknippa mitt barn med henne på de sättet. 5. Skulle vi gifta oss (de e inte säkert att vi nånsin skulle få tummen ur) skulle jag inte välja att byta till de efternamnet. 6. Om vi inte hade skickat in papprena om namnet så skulle sonen automatiskt ändå få mitt efternamn. 7. Vill att mitt barn ska heta samma som mig, precis som dom flesta vill :-P 8. Sen tänkte jag också att om jag behöver intyga i nån situation att jag e hans mamma så e de lättare när man har samma efternamn. Å när de kommer till att fixa saker som har med sonen å göra så kommer de va jag som får göra de.