Hejsan. Jag är 41 år, träffade en ny man i somras efter att ha varit ensamstående med mina tre barn i över 16 år. Mina barn är födda 91, 93 och 95 så de är ju i stort sett vuxna och kan ju egentligen ge mig barnbarn. Jag blev gravid när jag sällskapat med min nuvarande kille efter 3 månaders bekantskap. Det låter ju inte klokt. Jag hade en kopparspiral så det var ju inte direkt planerat och kom som en chock för mig medan den blivande fadern är överlycklig. Han har inga barn sedan tidigare. Nu när chocken lagt sig så är även jag lycklig över det väntande barnet vilket jag tror är en pojk. Jag kommer kalla honom Batman tills han kommer ut : ) Det svåraste av allt var hur jag skulle berätta det för mina barn. Hur berättar man för en 22, 20 och 18-åring att de ska få ett syskon på ett bra sätt? Deras pappa har varit frånvarande under större tiden av de 16 år som vi varit skilda. Det har alltså bara varit jag och barnen. Jag har inte tagit hem nån man jag träffat under denna tiden eftersom jag inte hittat någon som jag ville presentera för mina barn. Jag har dock haft många killkompisar så de har ju haft manliga förebilder under sin uppväxt. Jag valde att berätta för dom en i taget. Jag sa att jag var gravid och att jag blivit det trots spiral. Det var väldigt blandade känslor hos dom. Sonen som är yngst har tagit det bäst. Jag förstår att det måste kännas konstigt att få ett syskon när man själv ska ut i vuxenlivet och det sa jag också. Jag sa att jag blivit chockad först men att jag nu ser det som en stor gåva. Jag pratade också om mina tankar på att det måste ju vara annorlunda att vara småbarnsmamma vid 19-20 års ålder mot denna gången när jag är över 40. Mina tjejer behöver vänja sig lite vid tanken, det förstår jag. Det kom ju som en total överraskning för oss alla. Batman kommer födas i mitten av juni, jag ser fram emot en härlig sommar tillsammans med mina fyra barn och är säker på att han kommer bli bortskämd av oss alla : )