Hej! Jag har aldrig haft någon längtan efter barn och inte förstått mig på vänner som sedan de var små velat ha egna barn. När jag träffade min man kände jag att jo tusan, med honom vill jag nog, sen. Men det är inte en längtan dit.
Nu är jag gravid, bara 5+0, och jag känner en så stark rädsla för förändringen. Jag ställer mig själv frågor som Kan jag bli en bra förälder trots att jag aldrig längtat, gör jag detta för att det är förväntat av mig? osv.
Någon som känner igen sig? 💔