Jag har en liten jobbig känsla inom mig, som jag skäms över men som blir starkare och starkare för varje dag känns det som.
Sonen är 2.5 år och även fast jag är helt slut efter en dag med trots osv och säger att "det räcker med en" så känner jag ändå att jag vill ha en till.
Jag har sagt det till sambon som är lite mer åt andra hållet, tror pga vår situation. Han jobbar och jag studerar (är klar om ca 1 år) och bor för tillfället lite litet (vi ska flytta till större). Jag förstår min sambo men jag tänker mer "i höst kan vi kanske börja försöka" ocjäh tänker lite framåt, jag försöker få svar på var han står i frågan men får inga svar och det känns så jobbigt.
Skäms så enormt över detta men är det någon som har haft eller har en liknande situation?