Hej! Jag förstår att min fråga kan låta ganska hemsk och jag förstår också att situationen kan ändras helt under själva förlossningen. Men... I oktober blir vi tre vilket jag längtar efter. Jag känner mig inte speciellt rädd eller orolig inför förlossningen, utan tänker mer att kvinnor i alla tider har fött barn, då kan jag också. Däremot känner jag, och kände även innan jag blev gravid, att jag inte vill ha upp bebisen på bröstet direkt efter att han har kommit ut. Jag känner mig rädd att jag ska tycka att han är äckligt av allt blod osv. Tidigt i graviditeten fick jag också träffa en hemsk läkare som sa att något med all sannolikhet var fel på bebisen (trots att det har visat sig genom vidare ul och provtagningar inte stämmer) och hans ord har verkligen fastnat i mitt huvud. Varje, varje, varje dag går jag och tänker att något är fel på Mini i magen och jag känner att efter förlossningen vill jag inte få upp honom på bröstet för ens barnmorskorna har kollat så att allt är bra. Att hjärtat slår som det ska och att han inte har någon missbildning. Jag förstår att ni som läser antagligen tycker att jag låter ganska hemsk som inte vill ha upp mitt barn på bröstet, men är det någon som hat känt samma sak? Hur går jag vidare med detta? Ska jag skriva det i förlossningsbrevet? Ta upp Mini mot min vilja? Om någon har känt samma sak, hur gjorde ni?