Missfall v.11 (10+0)

Mår så dåligt, fick ett missfall idag i vecka 11 (10+0). Allt började i söndags 26 Mars med att när jag torkade mig kom de brunt på pappret men de kom inget i trosorna utan enbart när jag torkade mig efter toalettbesöken. Blev såklart orolig men jag hade ingen större värk utan bara lite molande värk som jag har haft tidigare i graviditeten men försökte tänka att de var ”växtvärk”. Hade även läst mycket att de var vanligt i tidig graviditet så försökte lugna mig för jag skulle till barnmorskan dagen efter men hade en dålig magkänsla. Dagen efter så var de mer brunt när jag torkade mig och de hade kommit lite i trosorna som bruna flytningar. Klockan 13 pratade jag med barnmorskan och hon sa att de kan hända under tidig graviditet men hon var inte särskilt lugnande enligt mig. De fortsatte med bruna flytningar och igår ringde jag gynakuten för jag var så orolig och de sa samma sak att de är vanligt under tidig graviditet och att vi skulle avvakta tills dagen efter. Igår under eftermiddagen blev de mer och mer rött men de var inte klarrött heller men värken blev värre och de var som svag mensvärk. När jag vaknade upp imorse hade jag ont och hade blött igenom mina trosor och pyjamas byxor. Jag ringde till gynakuten igen och de sa att de inte kan göra något. Jag hittade ingen binda så tog ett trosskydd och de blödde inte så mycket på någon timme men hade även legat i sängen då och när jag väl ställde mig upp så rann de blod och jag bytte till en binda istället då de var som en mens. Jag har under dagen haft fruktansvärd mensvärk och värktabletter har inte hjälpt. Sen kom de blod under dagen vilket var rött med blodklumpar och efter 18 tiden ikväll så kom de en stor klump som väldigt tydligt var fostret. Värken släppte ganska snabbt efter att fostret kom ut och har haft mer som en svag mensvärk sen dess. Detta är mitt andra missfall och jag känner mig som ett misslyckande och typ helt tom inombords. Har ni gått igenom nått missfall och hur mådde ni efteråt, hur går man vidare? Känner mig så ensam och barnlängtan är så stark…
3 svar