Jag var inte beredd på att jag skulle bli så hungrig under graviditeten. Är nu i vecka 13 och det har lugnat sig lite, men från v.8-9 och tills nu har jag ibland behövt kliva upp 3-4 varje natt för att äta. Jag är så svälthungrig att jag skakar. Skulle jag inte äta finns nog risken att jag triggar fram kräkningar. Att sova flera timmar i sträck har blivit en lyx.
På dagarna försöker jag äta regelbundet, ca varannan timme när jag har varit som allra mest hungrig. Mindre portioner, men bra mat. Tur kanske är att jag inte varit så sugen på kakor och sött, vilket jag innan graviditeten aldrig kunde stå emot. Jag var orolig först hur det skulle gå med tanke på vikt osv, men har lugnat mig med att min kropp vet vad den håller på med och säger vad den behöver.
Som denna afton. Kvällsfikade vid 21-tiden. Nu strax innan midnatt gick jag upp igen och åt lite rester av en köttgryta med en grönsallad till. Det går ju bra när jag mår bra, men jag har också haft en hel del illamående på kvällarna, vilket kan göra det ständiga behovet av att äta ganska arbetssamt.
När jag har pratat med väninnor så har de inte upplevt samma som jag. BM sa att det kunde bli såhär ibland, men att det brukar lugna sig. Vad har ni för erfarenheter av hunger och graviditet?