Ville nog bara skriva av mig angående en tanke / känsla jag får ibland.
Min son är åtta veckor och underbar på så många sätt. Han har alltid sovit och ätit bra och kan "underhålla" sig själv lite längre stunder när vi är hemma. Bara det är guld värt och något jag ofta tänker på. Omställningen att bli mamma blev på ett sätt lättare än jag trodde om än såklart också tuff. Jag har alltid varit ganska rutinbunden och vill gärna ha ordning och reda samt förbereda mig inför förändringar, något jag trodde skulle bli svårt för mig, men på så sätt har mammalivet lärt mig att vara mer chill och lugn även om det såklart inte alltid är så.
För några dagar sedan hade jag två ganska tuffa dagar då jag var allmänt nere, tom och vilsen. Jag kände jag ett oerhört stort behov av att få stänga av, titta på en serie i flera timmar, äta allt jag kan komma på och bara vara, typ stoppa tiden och stoppa alla intryck, bara liksom vara själv. Jag kommer på mig själv att tröstäta ibland, planera in och längta till små stunder då jag får göra just detta - äta, stänga av och bara vara. Jag har alltid hanterat förändringar på detta sätt och vet att jag kommer komma ur det, men är skönt att bara få skriva det.
I övrigt mår jag bra, känner mig pigg och glad och jag och min sambo delar i det stora på det mesta vilket gör att vi kan få egentid, men just att jag velat mest chilla och äta har varit ganska återkommande.
Någon som känner igen sig?