Ibland har jag dagar när jag blir väldigt överväldigad och frustrerad över vardagssysslor, diverse krav på att vara en bra mamma som bl.a. fixar hälsosam mat, ger kvalitetstid till min 1 åriga dotter, tar hand om relationen med min sambo med mera med mera. Frustrationen och mitt dåliga humör är jag rädd tas ut över min dotter ibland när hon inte gör som jag vill. Tålamodet blir lidande och jag blir sur och frustrerad på henne, men det är inte hennes fel. Hon är ju så liten...😔
Sen får jag jättedåligt samvete för jag vill inte vara en sur och grinig mamma. Jag vill ha tålamod och vara förstående ALLTID.
Jag har svårt att acceptera den kaosartade situation det innebär med småbarn; dålig energi, jämnt och ständigt stökigt i hemmet, dålig sexlust med mera. Jag har väldigt höga krav på mig själv men önskar ändå att jag kunde "gilla läget" och nöja mig med hur det är just nu. Jag tänker ofta att "varför har jag inte mer energi, jag är ju bara strax över 30 för tusan!" Men jag är helt slut om kvällarna.
Fler som känner så här? Hur har ni tacklat det?