Hej igen! Hur gör ni nu med Corona. Vi har börjat (efter låååång tid) ta hem lite besök av familj. Vi sitter på varsin sida av köket så det är ca 3-4 meter avstånd. I har ”sträckt oss” till det, men ingen får hålla eller pussas och kramas. Men våran dotter kryper fram till mormor och vill komma upp till henne. Sträcker upp sina händer, blir ledsen när hon inte får någon ”respons” i form att bli uppburen (eftersom vi sagt nej). Det skär i mitt hjärta. Jag trodde inte det skulle vara så jobbigt. Och det var inte jobbigt att säga till familjen ”ni får inte ta upp Molly” men när min dotter själv , aktivt kryper fram, sträcker upp armarna och vill, vill krama sin mormor. Jag bröt ihop. Mollys morföräldrar och farföräldrar jobbar alla, träffar kunder, patienter och kollegor. Så de kan lixom inte isolera sig helt från folk för att träffa oss. Hur gör ni? Vet att vi ”brutit mot restriktionerna” iomed att ta hem besök nån gång ibland (Max 1 besök per vecka). Men försöker givetvis göra det bästa av situationen. Så frustrerande när man ser andra på tex facebook är ute och ”lever som vanligt” och så sitter vi hemma och låter inte min dotter kramas med sin mormor. Usch nu börjar jag gråta. Jag är så trött på Corona. Men hur gör ni? Jag menar även efter vaccineringen, kan ju ändå Molly bli smittad för hon får ju inte vaccineras. Så även efter vaccineringen så ”gör det ju ingen skillnad” förutom att de som håller i Molly inte kan bli smittad... Kan ni skriva lite hur ni resonerar och tänker ?