Tycker det är sååå jobbigt att inte veta om vi vill ha ett till eller inte. Vi visste att vi ville ha två barn, det var säkert. Inte mindre än två barn men kanske tre. Nu har vi 2barn... vi kan inte bestämma oss. Vi säger hela tiden att ja ja vi får se om ett år hur livet är då och hur det känns. MEN jag vill veta, jag gillar att planera. Önskar jag kunde känna att nu är det bra och bara slappna av och se mina barn växa upp. Men ändå har jag en liiiten önskan om en 3:e. Men samtidigt önskar jag att jag inte hade den längtan. det är så mkt mer praktiskt att vara "färdig" nu. Jag vet att det är ett i lands problem. Men hur man ska lösa rummen till alla barn, större bil (ja vi måste ha det i så fall), mina graviditeter har varit över j*kliga och jag har varit jätte mkt sjuk efter båda förlossningarna. Kanske därför jag längtar efter att få göra om bebis tiden inge, jag missade den sist pga att jag var så sjuk hela tiden. det blev inte mysigt alls. Bara att överleva. Men även om jag skulle ha turen att må bättre nästa gång (vilket jag inte tror) så är det ädnå inte samma sak, två barn att ta hand om och en bebis. Det blir ju inte den där mysiga tiden som man hade med 1:an. Jag vet jätte snurrigt inlägg. Men det är så jag känner mig, super snurrig. Önskar jag visste och kunde finna ro i vårt beslut. Min man känner mer att han är nöjd med 2barn men samtidigt vet jag att han skulle låta mig få en till om jag önskade det. Han tycker att vi lever bara en gång och små barnstiden är intensiv men den går också fort förbi. Ibland funderar jag på om jag längtar efter en flicka, har två pojkar. Men jag tror inte det. Känner nog att det skulle vara mysigare och "enklare" med en tredje pojk. Suck, önskar att jag visste säkert!