Hej! Jag och min sambo har nu varit tillsammans i över tre år, från start klickade jag inte alls med svärmor. Situationen är densamma än idag, svärmors sambo går jag inte heller ihop med.. det är alltid stelt när vi ses och vi har aldrig något att prata om, det är aldrig något naturlig samtalsämne: typ som- hur är det med er? Vad gör ”bebis” för framsteg? Hur känns det att vara mammaledig? Det är bara gnäll och prat om jobb.. inget roligt och naturligt alls. Osv... o nu när vi har vår son på 7 månader så känns det som jag är skyldig dem att vi måste ses liksom, som att det är mitt ansvar att det känns bra och fungerar när vi ses. Det känns verkligen skitjobbigt och har haft det svårt ang detta sedan start. Har känt lite ångestliknande känslor kring denna situation, nu ska vi ju fira jul tillsammans med dem och det får mig stressad och som sagt blir jag alltid så himla obekväm i deras sällskap. Vi ses typ aldrig men när vi väl ses känns det skit. Hjälp! Vad ska jag göra?
Var är jag?
I Föräldrasnack så kan du fråga och besvara frågor och dela din erfarenhet med andra!
Wow! Det var nästan som att det va jag som skrivit ditt inlägg. Jag är i precis samma situation med min svärmor. Det är super jobbigt. Dessutom är min svärmor sjukskriven och har varit i snart 2 år vilket gör det ännu jobbigare. Till en början kände jag precis som du skriver att det är upp till dig att ordna så ni umgås. Men nu har jag kommit så långt att jag bryr mig inte. Om min sambo vill umgås med sin mamma och han vill att vår son ska träffa farmor då får han ordna det. Jag vill inte umgås med henne på min tid när jag är själv hemma med vår son. Jag umgås med folk som får mig att må bra, inte energi tjuvar. Kämpa på och gör det som du mår bra av.❤️
Fy vad jobbigt det låter! Jag är inte i samma situation alls men har varit i liknande situationer med andra personer inom familjen. Jag tycker inte att det är du som ska ta ansvar för situationen och se till att det blir bra, det måste alla hjälpa till med och kanske särskilt din sambo. Hoppas att ni kan prata om det. Försök att släppa tankarna på hur det borde vara och att du ska fixa allt. Jag hoppas att det blir bättre för dig! Stor kram ❤
Om du känner dig obekväm gör nog dom det också. Om samtal inte faller sig naturligt med dom så är det klart att det känns av omgivningen. Finns inget annat att göra än att slappna av och sluta tänka på det (som jag ser det) Det är inte upp till dig, utan det är upp till din sambo att ni ses.
Fast du har ju ingen skyldighet att ses om de inte har ett intresse av det ? Vill de träffa bebisen och umgås med honom ? Annars hade jag slopat det tills de själva hör av sig. Nu har jag inte det riktigt så, men kan bli stelt ibland men de har så stort intresse av att få träffa sitt barnbarn så att de engagerar sig i att försöka träffas. ( sen är de inte mig de vill träffa) vilket då blir utmärkt om man vill göra något litet och lämna av barnet där i några timmar. Jag behöver inte umgås och de behöver inte umgås med mig. Men träffas man inte så ofta så kanske man kan bita ihop en dag eller två. Har du pratat med din sambo om detta ? Vad tycker han/hon? Hur pratar du med dem ? Berättar du om bebisens framsteg eller hur de mår ? Tänker att de kan gå på båda hållen ? De kanske inte är bekväma med dig heller? På något sätt får man ju försöka lösa de om man vill att barnet ska ha en relation till dessa människor men de krävs så också engagemang från deras sida, intresse i barnet. Varför ska man annars umgås om inte det finns ( mer än för sambons skull) men då kan ju sambon åka med barnet dit och du kan relaxa hemma?
Gud jag kan verkligen relatera!! Jag och min kille har varit ihop i snart 1 och ett halvt år och väntar vårat första barn. Jag har aldrig heller klickat med hans mamma eller hans familj överhuvudtaget. Jag hade hoppats det skulle bli bättre när sonen kommer... Jag är egentligen hur härlig person som helst men med dom blir jag bara stel och obekväm. Vad beror det på egentligen? Hoppas någon svarar här i tråden och kan hjälpa oss😂