Jag måste skriva av mig innan jag blir galen samt att jag behöver få någon annans perspektiv på det hela. Jag och min sambo väntar barn väldigt snart och därför har diskussionen om vilket efternamn barnet skall ha kommit upp. För mig är inte detta självklart, utan enligt mig är det något som man får komma överens om. Men för honom finns det inte på kartan att barnet skulle få något annat än hans. Det enda argument han egentligen har är att om vi någon dag skall gifta oss så är det självklart att barnet/barnen skall ha hans efternamn då jag också skall ha det senare. Det är här problemet uppstår. Jag är nämligen inte säker på att jag skulle vilja byta till hans efternamn ifall att vi gifter oss då han har ett av landets vanligaste efternamn samt att mitt efternamn är en stor del utav mig. Dock menar han på att ifall jag inte tänker byta efternamn så finns det absolut ingen mening med att gifta sig då han är traditionsenlig och man skall ta mannens efternamn. Jag hade kunnat köpa det argumentet, om man alltid var det. Men han är traditionsenlig när det kommer till de traditioner som passar honom, men när det inte gör det har han inget problem med att bryta en tradition. Detta gör mig vansinnig! Giftemål handlar för mig inte bara om ett efternamn utan så mycket mer. Självklart vill jag gifta mig med honom då jag älskar honom så oerhört, men jag har så svårt att släppa på detta då det känns som allt skall ske på hans villkor eller inte alls.