Hej!!
Detta är nog ett vanligt ämne som jag säkert kan hitta tusen trådar om…men jag måste ändå få skriva av mig. Kanske ngn annan som är i samma situation som också behöver få lufta lite.
Jag och min sambo fick barn för fyra månader sen. Hon är det första barnbarnet på min sambos sida. Jag har en god relation till mina svärföräldrar och såg fram emot att få se dem i farmor/farfar-roll. Men alltså min svärmor har tappat det helt. Hon blir kränkt om hon inte får hålla i barnet och projicerar sin kränkthet på barnet, typ säger ”å min mamma och pappa är elaka som inte låter mig vara med farmor”. Om barnet är ledset och min sambo försöker trösta henne så tar hon barnet ifrån honom för att ”visa sina skills”.
Vid ett tillfälle när vi hade tillbringat två nätter i vår gemensamma stuga så började hon på kvällen tjata om (tre gånger) att det ”var hennes tur att hålla i barnet”. Det roliga var att hon under stor del av dagen haft barnet i sin famn. Min sambo sa då att han själv ville h ålla barnet och då blev hon sur och sa att ”ni håller ju jämt barnet”. Men hallå? Vadå håller barnet jämt? Det är ju vårt barn?
Min sambo och jag har bestämt att vi inte orkar ta upp det här med henne nu, eftersom att barnet ändå blir större och nyhetens behag kommer lägga sig (dvs hon kommer förhoppningsvis lugna ner sig). Men jag känner verkligen hur en dålig känsla växer inom mig. Någon som har varit med om samma? 🥹