Abort har alltid varit, och kommer alltid att vara ett känligt ämne. Kände att jag behövde skriva av mig mina oroligheter här, eftersom jag inte vill att min dotters far skall få reda på detta. (Jag och min föredetta har alltså en dotter tillsammans, nu är jag tillsammans med en annan kile som jag även bor hos). I alla fall, för att komma till saken! Hur gör man sitt val ang. abort? I mitt nuvarande förhållande som det ser ut nu, så har jag skulder som betalas av varje månad, han har en fast anställning. Vilket även jag hade behövt ha. Jobbar just nu med en låg grundlön + provisition. Så för den ekonomiska delen så kan vi inte ha ett barn. Många av de skulderna jag har idag är på gtund av att jag & min dåvarande valde att behålla barnet. Självklart så kan jag säga nu i efterhand att jag heldre har en hög med räkningar, än att inte ha henne. En annan sak är attt vi bor ihop, men vi har inte varit vi så länge, ca 4 månader. Det känns som att det är alldrles för tidigt för att ens börja tänka på barn. Visserligen så har ju tankarna komit fram. Jag vill ha ett till barn & han vill ha barn. MEn tiden för det är inte nu. Jag har inte ens lyckats lösa allt med min dåvarande kille. Vi kan inte sammarbeta, han tycker att jag skall träffa en psykolog för att jag har ändrat mig. Han har alltid manipulerat mig förut. och det funkar inte lika bra längre. Jag är även orolig för vad jag kan ha gjort med det som liggr i min mage, innan jag fick reda på att jag var gravid. Jag har varit ute och supit en kväll, tagit sömntabletter osv.. Jag vet att jag måste göra en abort, dels för att jag inte har löst situvationen med min egna dotter, och dels för att jag inte vill skaffa barn såhär tidigt i ett förhållande. Men ändå så kan jag inte mer än att hata mig för vad jag har gjort detta stackart lilla livet i min mage. Skulle de se något innan aborten som indikerar på att bebisen mår dåligt, då är det ju mitt fel. Förlåt för en halv novell negativitet. Men jag kände bara at tjag var tvungen att få det ur mig, kanske får jag något svar som kan lugna mig, kanske inte. Men hursomhellst så har jag fått det ur mig. Tack!