Jag vill inte göra ett långt inlägg här så folk orkar läsa :) Min man fick jobb här i Göteborg och hastigt fick vi tag på en lägenhet i Bergsjön. Desperata som vi var så tog vi den. Jag flyttade hit med våra barn. Ska väl tillägga att varför vi inte ville bo isär längre tid är att vi ska ha barn i sep. Nu när jag bor här så vantrivs jag och har kraftig längtan "hem" Barnen trivs inte i skolan här och då har de nyss börjat. Gör ont i mamma hjärtat att se dem Han som går i åttan är det ok för men han trivs inte och vår lilla hjärta som sett fram emot börja förskolan är så ledsen. Saknar sina kompisar vi flyttade ifrån. Förstå mig rätt nu, jag har inget emot utlänskt med tanke på jag har många vänner med olika bakgrund PLUS min svärmor inte är svensk. Men att bo här i Bergsjön är för mycket för mig, att vara ensam svensk i skolan typ. Ja i dotterns förskola är vi väl två svenska, det blir för mycket. Jag vantrivs här så mycket. Vet inte hur jag ska vända på detta. Känner mig fast här för att hitta annat boende är inte lätt. Men vill inte barnen ska må dåligt heller. Jag är tuff av mig genom att fixa det mesta men bo här vet jag inte om jag fixar. Längtar tillbaka till småstaden vi kom ifrån men min man har jobb här och vill inte svika han flytta ifrån han. Vill vara en familj. MEN HUR GÖR JAG DET BRA HÄR? Min man söker desperat annat boende. Köpa eget kan vi inte nu med tanke på att jag inte har jobb. Livet känns tungt och vi ska ha barn om några veckor och jag kan inte slappna av och njuta av det lilla knytet vi ska få. Skrivit av mig lite....