Hej! Jag väntar mitt första barn och har sedan start varit orolig för missfall. Överallt ser man hur folk pratar mer öppet om att dom faktiskt har fått missfall vilket bara spär på min oro. Mina symptom har börjat avta mer och mer, är inte lika illamående, har mer energi och brösten ömmar inte på samma sätt. Igår fick jag en huggande smärta i magen (värre än mensvärk) som sen bara försvann och blev till en molande lätt värk istället. Jag är i V.9 8+4, känner skam för att jag är orolig. Känns som att jag bara borde släppa mina tankar samtidigt som jag bara går och väntar på att blodet ska komma så att jag får det bekräftat att barnet är dött. Har pratat med min mamma om min oro men hon säger att hennes symptom också kom och försvann och att jag ska vara lugn.
Är det någon som känner igen sig?❤️Och som kanske skulle vilja skriva några ord som lättar min oro. Där allt faktiskt har gått bra.