Mitt andra barn är nu snart 6 veckor gammal. Han vill ha mycket närhet och helst sova i famnen/på oss föräldrar. Vårt första barn hade inga problem med att sova ensam i spjälsäng på rygg.
Ända sedan födseln har bebis inte velat/ haft svårt att somna och sova ensam på rygg i spjälsängen. Vi föräldrar har fått dela upp nätterna. I och med att jag är föräldraledig så tar jag den största lasten på nätterna. Sover ca 2-4 timmar per natt. Han somnar i min famn, jag väntar med att han verkligen sover djupt för att sedan lägga honom i spjälsängen. Ibland fungerar det och jag får sova några timmar men oftast reagerar han direkt och blir ledsen eller så tar det några minuter. Han börjar då sprattla med armarna och liksom väcker sig själv. Jag har försökt med mycket tycker jag; gjort ombonat och lite trångt i spjälsängen, lagt en tröja med min doft, lindat om en filt, lagt en lite tyngre filt för närhet. Trots att det ibland har blivit lite bättre så tycker jag inte att det fungerar. Är desperat behov av sömn. Han låter mig inte sova på dagarna/de timmar storebror är på förskolan då han också vill vara i famnen.
Känner mig ensam i detta och har ingen i vänskapskretsen med samma problem som förstår.
Kan och beskriva att storebror på 4,5 år har haft det lite svårt med nytt syskon och är nu också i behov av närhet och uppmärksamhet varför han också sover med oss föräldrar, därav svårt att samsova med bebis.
Någon som känner igen sig?