Halloj!
Jag tänker mycket på det här när bebis ska börja sova eget rum. Jag känner att sonen är för liten för det samtidigt som jag tror att vi alla skulle få betydligt bättre sömn av det. Sonen är snart ett halvår, Men han vaknar 1-2ggr/natten och vill ha ersättning då han är väldigt hungrig av sig. Mig gör de ingenting att mata i hans egna rum. Men tycker det känns konstigt att han ska sova i eget rum redan. Vi har sedan han föddes haft honom i ett babynestet mellan oss första tiden då jag hade svårt o röra mig efter förlossningen pga snitt. Och sen har vi haft vagga i vårt sovrum, nu börjar de bli dags att gå Över till spjälsängen och jag vill flytta in den i vårt sovrum medans sambon vill att sonen ska sova eget rum.
Och här kommer dilemma 2. Sambon tycker verkligen att det är dags att gå över till att sonen ska sova i eget rum, jag tror dock han är väldigt påverkad av ett par vänner som har ett barn som är lite äldre än vår son och dom var väldigt tidiga med detta.
Känner även att sambon gör andra jämförelser med hur många andra i vår närhet har gjort med sina barn och tycker vi ska göra likadant med våran son.
Hur hanterar man detta?
Kram